I skuggan av alver och lägereldar

..med viss puls stannar sällskapet upp vid Hus Wachter och försöker andas lite, de ser sig omkring men är lite för uppspelta för att avgöra om någon är sårad. De går och knackar på dörren och släpps in efter en stund till för-hallen av en tystlåten tjänare. Här börjar de dividera om ev. skador och Dieter kastar ett regn av helande kraft över Ratsack.

De eskorteras sedan in tillbaka till matsalen och soffgruppen som de satt i för två dagar sedan.

Soffgruppen i Hus Wachter

Här sätter sig Dieter och småpratar med Biörn kring sitt halsband. Han har precis börjat prata när Ratsack tränger sig på och vill höra vad de pratar om. Han beklagar sig över att de verkar finnas för många hemligheter mellan sällskapet, så han erkänner att han inte helt talat sanning. Han förmedlar att Morganta givit honom uppdrag och utlovat makt bortom hans fantasier om han tog ihjäl borgmäster Carl samt om han skulle stjäla en dagbok ifrån Urvins ena son. De var därför han var täckt av aska imorse.

Han vill bekänna färg och känner i efterhand att de här nog inte var så kloka beslut och vill hellre ta Strahds sida. Något som både Biörn och Dieter är klart skeptiska till.

De uppskattar hans ödmjukhet och vad han berättar så Dieter väljer att tala mer öppet om halsbandet som han "förvärvat" från Rictavios ägor, då det stämde in på en av spådomarna. Han förklar för Biörn att de är laddat med tre olika förmågor som han kan ladda upp dagligen. De är bara han i gruppen som kan bära det, då han är en godhjärtad person. Endast godhjärtade personer som är präster, kämpar eller paladiner är tillåtna dess krafter.

Ardbeg gör något som numera är vanligt för honom, druid som han är och de lägger föga intresse till honom.

Dörren flyger upp och in kommer Fiona Wachter som är uppspelt och lätt upprörd. Enligt henne var de inte alls såhär de skulle gå till och hon är inte beredd eller redo att skydda de ännu. Men hon tackar för att Izek Strasni är död och välkomnar att hon nu kan återta makten och hennes plan är i rullning. Allt för att gynna Strahd och åter släppa in honom i staden, åter låta Vistani röra sig i här.

Dessa uttalanden uppmärksammas av samtliga men de är Biörn som har svårt att hålla tyst, han menar på att hon inte alls talade gott om Strahd eller Vistani tidigare. Dieter delar ut en armbåge i ansiktet på den korte dvärgen och tackar istället Fiona artigt och kysser hennes hand. Hon har ordnat med en vagn som ska ta de ut ur Valaki till ett närliggande Vistaniläger, samma folk som är en del av hennes plan. Med sig får de ett brev och kommer kunna få hjälp därifrån med hästar för att besöka vingården som är deras nästa steg i sin personliga agenda.

När Fiona tackar för sig och Dieter visar sin uppskattning så passar hon på att hålla honom nära och viska något i hans öra, som han inte riktigt kan uppfatta, vare sig språk eller ord, men han tror de är en hel mening.

De åker i vagnen och småpratar när de passerat utposten vid södra palisaden. De blir avsläppta innan lägret och stannar upp för att gå igenom vad som just hände. De känner sig lite osäkra på om de verkligen gjort rätt och vems sida de egentligen bör stå på. Hus Wachter kommer säkert ta makten och de kan vara bra att vara bundsförvanter i denna stund, men hennes tillkännagivande av Strahd och de faktum som sakta satt sig att Izek var en präst, gör det hela lite nedstämt. De bestämmer sig för att vara försiktiga med vilken information de delar med sig av till Vistanifolket, och de börjar då diskutera om de kanske bör läsa vad som står på brevet med Wachters sigil, en slingrande orm runt ett W.

Biörn bryter försiktigt upp sigillet men ingen av de kan läsa vad som står. På magisk väg tyder Ratsack innehållet och förmedlar ett Upprop till mönstring signerat Fiona Wachter och riktat mot sina allierade Vistani. Ardbeg reparerar sigillet och de fortsätter framåt mot första bästa hus som de tror ska vara deras kontaktpersoner.

Skuggalvernas stugor och Vistanilägrets tält

Dieter presenterar sig och tror sig stå inför Luvash och Arrigal, vakterna skrattar till och visar upp sig i skenet av facklorna. De visar sig vara skuggalver, något så ovanligt som endast talats om i sångerna och lika mytomspunna som Drowerna. Faur och Cejdon heter de och de pratar om hur deras folk kom till Barovia för länge sen och är fast här som alla andra, de verkar dock trevliga och tillmötesgående. Förklarar att lägret på kullen är Vistani de söker, men innan de beger sig av bör de träffa deras ledare Kasimir i stugan framför de.

Gruppen tackar för sig och ska återkomma innan avfärd.

De traskar upp förbi en ringla av Vistanivagnar och går in i ett stort tält med femton män som sitter och dricker och umgås. En stor Vistani som floggar en yngre man.

Dieter reser sig upp på ett bord och stämmer upp till sång för att sprida stämning och annonsera deras ankomst. De andra går fram till den stora mannen som konfronterar de och vad de gör här. Ratsack håller fram brevet men innan den store Luvash hinner ta det roffar en mer slink figur, Arrigal åt sig det. Han läser och förklarar för sin bror att är dags, tiden är kommen för Valakis fall.

Parallellt med detta så har Dieter gjort en volt ner från bordet och övergått i någon suspekt dans med lågt böjda knän. Han överhör hur Luvash beklagar sig över sin försvunna dotter och återgår till sin floggning av någon som verkar ansvarig.

Dieter försöker få ögonkontakt med de andra utan gensvar så han gör ett djärvt trick och övergår festligheterna i en ledsam visa där han ersätter baladens titel med namnet Arabel. De tystnar i tältet när de övriga hör namnet. Luvash grymtar till, kliver fram och tar grepp om kragen på den gode barden. Han förklarar att fiskaren Bluto dräpt vad han tror är hans dotter och hon gick inte att rädda.

Han blir ursinning, kastar iväg Dieter och manar på sina kamrater att stridens timma är kommen. Han bror Arrigal försöker lugna honom och är lite orolig över impulsiva beslut. Ardbeg går bort och ser över den svårt sargade mannen vid piskan. Han berättar senare för honom vart de begravt Arabel och hoppas de kan hjälpa till att lugna den rätt berusade Luvash.

Arrigal har iallafall lovat sällskapet fyra hästar och frihet att ta åt sig proviant från tältet men de behöver lämna ikväll. De tackar och dvärgarna är snabba på att söka efter rusdrycker. Biörn finner fyra flaskor vin och delar med sig till Ardbeg.

När de går ur tältet får de varsina hästar och traskar direkt ner till Kasimirs stuga, Faur och Celjdon tar emot hästarna och släpper in de. De möter här en ytterligare äldre skuggalv vid namn Kasimir Velikov.

Kasimir berättar målande om hur hans folk kom långt före Strahds tid och hur de sedan blev kvar här efter hans pakt. Hur Strahd äktade hans syster Patrina Velikovna men att hon inte räckte till i längden och när hon försvann ur hans liv så straffades alverna med att bli av med sina öron och samtliga kvinnoalver avrättades.

Han undrar vad sällskapet gör här och förstår att de inte är från Barovia. De berättar om Waterdeep och att de vill återvända. Han förklarar att de är endast Vistani som har förmågan att gå igenom dimman men att sägner talar en plats, som han på senare år fått återberättat för sig i sina drömmar av sin döde syster Patrina.

Hon talar om ett Bärnstenstempel högt bortom Mount Ghakis, en plats som sägs ska kunna bryta förbannelsen. Antingen var de här som Strahd knöt sin pakt eller så finns något som kan tillintetgöra hans gärningar.

I en annan del av Barovia

Han är på ett humör för att ge historia och lära sällskapet mer om Barovia och talar om Silverdraken riddarordern som bildades av Lord Argynvost som var den som byggde ett hus som sedan blev en fästning på en klippa för att kunna skåda ner över den försvunna staden Berez, en plats som Strahd utplånat för länge sen, men innan dess bjöd Argynvost in krigare och lärda från alla väderstreck och skapade en armé för att stå emot djävulen och hans lakejer. De gick enligt historien till ett motangrepp uppe vid Castle Ravenloft och stred tappert. Varje soldat eller krigare sägs ha dräpt ett hundratal fiender vardera, men motståndet var i tusental och slukade de alla. Lord Argynvost sägs ska ha visat sitt rätta jag i slutet av striden och förvandlats till den Silverdrake han en gång var. Han dödande och delades upp i bitar, vars benrester sägs finnas i Ravenlofts katakomber eller kamrar.

Han talar högt och ljudligt om Argynvost Holt, som en numera död och nästan bortglömd plats där säkert deras stora skattkammare håller både det ena och det andra. Han talar även om de numera döda riddarna av Silverdraken riddarordern vars själar är fast i Barovia och blivit sinnesrubbade. Han själv eller nära bekanta ska ha sett och mött sådana odöda krigare vars klinga klyvt vampyrer och oknyt som smör.

Kasimir talar dock även med viss optimism, han tror att tillsammans med sällskapet skulle han vara redo att resa igen och försöka finna Bärnstenstemplet och även de försöka ta sig ur Strahds grepp.

De erbjuds husrum för natten med kudde och filtar, efter en kort drakrast i det fria överväger de sina alternativ och beslutar att vingården får vänta ytterligare, ett berg ska bestigas, fiender ska nedkämpas och en nyfunnen allierad i Kasimir. Det kanske börjar ljusna, eller så är det lystret från Dieters flöjt som fortfarande skiner.

På andra sidan av Dieter