Eposet i Barovia: Från död....Liv!

 ...

Från askan ur livet som råttor vaknar Paramus Vex och Biörn den brutne upp. De befinner sig i träsket tillsammans med Baba Lysaga. 

Efter ett köpslag med henne får de åter sin vän Fal Crum till livet, som förvirrad och disorienterad inte verkar vilja vara åter i livet på denna plats. De saknar även Kamski som de senast såg i slaget med Baba Lysaga.

Hon låter de få behålla boken de funnit i träsket och sin vän vid livet i utbyte mot en tjänst. De behöver ta ut en av ägarna till Wizards & Wines vingård. Sårade försöker ta ta sig ur träsket och tillbaka till stenformationen för att spendera natten. Crum verkar dock inte vilja samarbeta och lite oklart om han försöker dränka sig eller bara gå sin egen väg. De får kämpa på för att ta sig till andra sidan Lunafloden för att slå upp sitt läger.

För en stund försvinner Paramus in i Crums inre med hjälp av en besvärjelse och förklarar för Biörn att han inte litar på honom fullt ut. De bestämmer sig för att hålla vakten själva och binder fast Crum.

Paramus Vex har varit uppslukad under sin vakt med att läsa boken de funnit, en dagbok av Count Strahd von Ludovich och hans tidiga år fram till han tog makten över Barovia. Han återberättar hur Strahd både förrådde sin broder Sergei och dödade denne i Ravenloft samt såg deras gemensamma kärlek Tatiana ta sitt liv ner för stupet.

De får även höra i texterna hur han tagit kontrollen över de tre Fanes, skog, berg och land och således blev Ett med barovia. Han är landet.

Han visar sig dock rädd för ett mäktigt vapen, Solsvärdet som sägs kunna såra honom, men han tror att de en gång för alla är försvunnet.

Strahd vilar i djupet av Castle Ravenloft.

När de beger sig tillbaka ut på vägen igen så förklarar gänget för Crum att han lever på lånad tid och om de inte återvänder till Baba Lysaga med ett föremål från vingården så kommer hans tid rinna ut, troligen har han dagar, någon vecka på sig. Crum verkar inte intresserad av att döda någon oskyldig då de strider mot allt han står för. Han värnar inte sitt egna liv högre än andras.

De pratar då istället om att de bör resa mot Krezk.

Påvägen tillbaka upp mot vägskälet, stöter de plötsligt på ett större slag mellan soldater på häst och spjutmän vid en kulle. De hör även ljudet av en stor drake som fyller området med död. De visar sig dock bara vara ett spökslag som pågår och de kan passera igenom hela fältet oskadd.

När spökena tynar bort, står dock en ryttare kvar med silvrad hammare och sköld som visar Silverdrakens emblem.

Crum är osäker om detta också är ett spöke, så han kastar en sten mot honom, som han avfärdar med sin sköld.

De frågar lite försiktigt upp vem han är. Han presenterar sig som Sir Godfrey Gwilym.

Crum fiskar fram halsbandet från sin bag som visar upp Orderns emblem. Godfrey spänner blicken och frågar upp hur de funnit den och förklarar att han tillhörde Ordern och varit här i väldigt många år.

De återberättar kort vart de är påväg och vilket syfte de har och Godfrey förklarar att han både vill hämnas sina bröder genom att dräpa Strahd, samt återföra Argynvost skelett för att ge denne ro.

Godfrey får höra att Crum lever på lånad tid och undersöker sällskapet med magi, han känner en orolig strimma från Biörn den brutne och fiskar fram solhalsbandet. De verkar ge honom en försäkring om att dessa herrar går att lita på.

De byter information och frågor, där Godfrey förklarar att Baba Lysaga må vara gammal, men att Fanes i Barovia är långt äldre, och pekar ut på kartan var dessa tre platser är. De bestämmer sig för att slå följe tillsammans och börjar resa mot Krezk eller Vingården. 

Crum har fått sista ordet och väntar med sitt svar...

Eposet i Barovia: Fågelskrämmor och träskets riktiga härskare

 Krönikören behövde en längre vila med kost och en god natts sömn. När han återvände behövde han leta reda på vart i historien han befann sig då dennes husa rört till det hela. "Nuså, då ska vi se, de befann sig i Sankt Andrals kyrka..."

Sällskapet gjorde sig tidigt redo för avfärd från kyrkans värmande famn. De var lovade tio timmar och Broder Gregor syntes inte längre till.

De rörde sig längs kullens rygg i den riktning som de fått för sig att Borgmäster Laslo Ulrich herrgård skulle finnas. Kamski letar sig fram över träskets luriga domäner och de finner till slut en innergård, en trasig herrgård och tonerna av bräkande får. Gruppen är väldigt försiktiga i sin framfart och Kamski går före för att studera ett gäng getter i burar på ett behörigt avstånd. Hon fortsätter sedan vidare runt och in genom bakdörren av herrgården. Inne i herrgården dröjer de inte länge innan hon hamnar öga mot öga med en genomskinlig siluett likt broder Gregor. Hon ser även att denna siluett är trasig och fylld av misär, med en snara runt halsen. När hon nämnar Laslos namn som hon tror stämmer, bryts skepnaden och denne återfår sitt lyster likt den borgmäster han en gång var.

Först anklagar han henne för inbrott, men snabbt lyckas hon övertyga honom om att hon bara letar information efter Broder Gregors vitsord. Hon får berättat för sig att den de söker är hans sena hustru Marina, som Strahd tog för tidigt. Hon ska ha ett monument till sitt minne 200 steg från denna plats. Han ger henne också en varningens ord innan han tynar bort.

"Klockan är slagen, hon kommer snart"

Med rask takt rör sig Kamski ut och fångar upp övriga gruppen för att avgöra exakt hur de ska gå, hon känner inte att de finns tid att förklara allt i detalj med marscherar med tydliga riktning. Hon ber Paramus använda sina dansande ljus för att hjälpa till att hålla riktningen.

Till slut finner de platsen de söker, en mindre stenstaty formad som en knäböjd kvinna. Vid foten av monumentet står en ingraverad skylt. Marina, tagen av dimman"

Efter lite klurande och pusslande finner Paramus att om de lyfter upp och flyttar statyn så finns det ett utrymme under. Där under statyn ligger ett tygstycke som döljer en gammal bok.

I samma ögonblick som de finner boken så hör de hur marken böjar vibrera och något stort och fasligt kommer i deras riktning. De flyr med omedelbar verkan och sätter kurs mot att ta sig ur träsket, kanske till druid-cirkeln.

De kommer en bra bit, men plötsligt ser Kamski en fågelskrämma och försöker byta riktning för att inte korsa dennes väg. Men en efter en dyker fler upp, stilla och orörliga. Till slut inser hon att de är omringade och hör sedan från skyn ett kraxande skratt när Baba Lysaga entrar scenen flygande i vad som ser ut som en stor stenkopp.

Paramus försöker skynda sig att gömma boken i Crums bag of holdings.

Baba Lysaga frågar ut först Kamski och sedan Paramus och Biörn vilka de är och vad de gör i hennes träsk. Särskilt vill hon att de visar vad henne vad de stulit. De blir lite tagna av stunden och ljuger med dåligt ansikte och vill inte dela med sig annat än att boken de tagit är deras och innehåller kunskap om det uråldriga.

Hennes tålamod är slut och en strid utbryter.

Sällskapet verkar varken vara redo för strid eller särskilt koordinerade i det dimmiga träsket. Crum och Paramus försöker med olika besvärjelser kontrollera slagfältet, Biörn spenderar större delen av tiden gömd i Crums bag of holding, oklart varför.

Gruppen ser Kamski springa i en tydlig riktning in i dimman, sen hör de inte mer av henne.

Mitt i striden faller en större eldboll ner och från himmelen där Baba Lysaga härjar, de stupar en efter en. Även Kamski stryker troligen med, eller så har hon förrått dem och flytt fältet.

Crum, Biörn den brutne och Paramus vaknar till fast de bör vara döda. Baba Lysaga förklarar att de inte är dags ännu och hon ska ge dem hjälp på traven, i utbyte mot tjänst då hon vill ha något från sin son, Strahds, slott. De ser inte till Kamski.

De märker hur de lämnar sina kroppar och materaliseras i varsin gnagare i stenkällare. Hennes ord ekar i deras inre "följ lukten av svavel, så finner ni era kroppar..."

Eposet i Barovia: Spökbröd och kyrkklockor

 Krönikören vänder blad...

Sällskapet som följer Biörn den brutne fortsätter vidare från kyrkgården som nästan tog deras liv. Framför de har de muren och porten på glänt till vad som kallas St. Andrals kyrka. De rör sig sakta in på området och hör då en röst i vinden som hälsar de välkomna in i hans församling.

Området är trasigt och brutet som resten av träsket, men dimman verkar dock inte nå hela vägen upp hit på toppen av kullen där kyrkan står.

De lägger märke till ett riven uthus, ett halvraserat klocktorn och tre stycken lite finare gravplatser längs grusgången upp till kyrkobyggnaden.

Kamski undersöker och lägger märke till att Kevas Sixtywinters, Lucian - och en okänd person är begravd här. Den sista gravstenen utan synligt namn har en rossymbol inristat.

De går in i kyrkan som saknar halva taket och endast tre rader med bänkar längst fram. En genomskinlig siluett sitter längs fram och uppmanar de att bryta bröd med honom och höra historien om Andral.

Sällskapet är väldigt försiktigt och endast Kamski rör sig fram och sätter sig ner. Alla andra är väldigt passiva med att delge information eller närma sig. Kamski tar emot en bit bröd som även denna är likt en siluett. 

Crum är väldigt skeptisk och uppmanar henne att inte smaka på det, men hon gör det ändå. När hon sträcker sig efter bägaren med vin som mannen, vid namn broder Gregor, räcker fram så kliver Crum emellan och slår ut bägaren. Broder Gregor känner sig förolämpad och förbannar sällskapet och dömer ut deras chanser. Han försvinner sedan in i väggen bakom. När han lämnar så försvinner även de ljus och värme som funnits i området och dimman börjar sakta beträda och täcka marken och kyrkan, bit för bit.

Osämja kring handlingarna uppstår och gruppen är kluven på vad som är bäst göra härnest. Troligen mycket pga. trött kroppar.

Biörn bygger dvärgamur av bänkar och försöker skapa någon sorts fort för att kunna sova bakom.

Crum stryker runt och letar efter hemligheter i kyrkan medans Kamski rekar området utomhus där de konstateras att klockan till tornet saknas.

De försöker alla äta en bit mat och försök nummer fyra att vila, denna gång hela natten.

De går bara någon timme så vaknar de alla till mer eller mindre obehagliga inslag av dränage. Någon form av vålnader har omringat och anfaller. De drar styrkan ur både Kamski och Paramus och om de inte vore för Biörns yxa så vore de nog alla döda, de ska dock sägas att han skulle hålla vakten...

Efter de svingat klart springer Biörn den brutne fram och faller på knä framför platsen där Broder Gregor visade sig. Han bönar och ber att få bryta bröd och tar själv fram bröd från Crums packning. De går en stund och sedan uppenbarar sig Broder Gregor igen. Han verkar förlåta alla utom Crum och en efter en slår de sig ner och bryter spökbröd och vanligt bröd samt smakar på en genomskinlig vätska från en flaksa med namnet "...destomp". 

Broder Gregor berättar om tider som varit och om Berez innan Strahd, hur Baba Lysaga sedan intagit och nu var det endast han själv och borgmäster Laslo, härskaren av träsket hölls kvar i sina gårdar. Gregor fast för evigt här i kyrkan och Laslo i sin herrgård. De får höra hur de sökt ljuset hos Andral som vänt de ryggen och nu tillber de istället Bane, Blod och Eldens gud.

De får även höra vidare om gravstenarna utanför. De tillhör Kevas Sixtywinter - den sista högprästinnan, Lucian en präst och Leisl - Sashas förkämpe.

Slutligen ber de Broder Gregor om ljus och värme över natten, i hans beskydd. Han lovar att hjälpa de om de kan återställa kyrkoklockan som ramlar ner från kullen då Strahd intog Barovia.

Ett sökarbete påbörjas så fort Paramus fått sin osynlige vän att hjälpa till. De får traversera igenom djupt vatten och tappar bort varandra i dimman och natten, särskilt Biörn som har svårt hålla sig från att drunkna. Crum finner klockan och de får alla kämpa och klura för att få den att rubbas från den leriga botten. Efter mycket om och men, tar de sig till slut upp kyrkan igen och Broder Gregor får klockan att ringa.

De har nu tio timmar på sig att vila, sen vet alla i hela träsket vart de befinner sig...

Eposet i Barovia: Staden Valaki och en oväntad resa in i träskets hemligheter

 Efter lite sömn så var krönikören redo. Vid bordskanten hade han ställt ett stort stop med mjöd och en rejäl brödbit. Han rotar igenom alla alster och hittar bokmärkets röda fransar. Han tar in en stor munfull med mjöd och bryter en bit av det hårda men smakrika brödet. "I staden Valaki..."

..efter att nästan gått i graven vid attacken från vargarna slickar den sina sår. De lyckas resa med en instabil vägvisare i den brutne. Men finner sig dock utan större bekymmer inför portarna till staden Valaki. De är första byn de stött på med en egen palisad och blodiga spjut i toppen.

Då Biörn den brutne förklarat att han kanske inte är helt välkommen så tar de hans vapen, kutar ryggen och försöker få honom att inta en roll som deras egna träl.

De går bra att ta sig in i staden som har ett gäng vakter på plats vid Östra porten, samt på stadens gator.

Crum gör ett snabbt besök på Günthers General Store och införskaffar en mantel och får även med sig ett personligt föremål.

De tar sedan in på Blue Water Inn där de servas en godkänd måltid, dricker blank, det lokala brännvinet. Vid ett snabbt besök på värdshusets utsida för tömning av buken ser både Paramus och Kamski ett stort eldklot slå ner strax utanför palisaden.

De får information om att de ska finnas ett träsk i närheten som börjat sprida sig då skuggalverna inte längre håller koll, något som blir en överraskade nyhet för Biörn som med sitt gamla sällskap letat efter just ett träsk enligt en spådom.

Planen var att resa till Krezk, men eftersom träsket visar sig ligga till söder påvägen mot St. Markovias kloster, bestämmer de sig för att byta riktning. 

Innan de lägger sig för kvällen så följer Crum efter några barska herrar som plågar en Vistana och tar henne med sig ut i staden. Han är förtvivlad över det hela och går emot hans moral. Crum försöker sig på en magisk gest för att stoppa de men de verkar inte fungera som de är tänkt. Skamset återvänder han och håller sig på avstånd från de övriga resten av natten och morgonen.

När de dagen efter lämnar Valaki ser de dels en kyrka som står i brand utanför palisaden. Troligen där eldklotet slog ner. Ardbeg fick höra på omvägar att de verkar tillhört en präst som styrde under den tidigare borgmästern som huserade där.

De kommer sedan ikapp två bröder som styr en vagn med varor, som tydligen också ska till Krezk. De småpratar och lovar att försöka återses vid St. Markovia.

De går in på vägen som ska leda ner till den tidigare staden Berez som försvunnit i detta träsk då Strahd intog Barovia.

Efter några timmars vandring finner de sig i en tjock dimma och ser något lysa upp på andra sidan Lunafloden. En stenformation reser sig från platsen där ljuset kommer ifrån. De bestämmer sig för att utforska och turas om att simma över med ett rep och stöter där på den mystiska Muriel.

Hon är någon form av warden eller spanare som håller koll så folk inte vandrar in i träsket. De försöker pressa henne på en del information och även om hon inte kan bestå med allt för mycket annat än varningar om träskets ondska, Baba Lysaga. 

Hon berättar även att platsen de befinner sig på, en stenformation med djursymboler är från en forntid innan Strahd, och en fristad där han inte kan se eller höra de. De ska finnas fler likadana platser och druiderna använder de för att eska kraft.

Vid det här skedet tar Crum fram ett halsband han köpt i Valaki som blivit riktigt varmt. Biörn tar de av honom och inser att de tillhörde Ardbeg. De kan inte luska ut om de kan göra något mer med det, men att platsen är kraftfull. 

Trots hennes varningar så bestämmer de sig för att resa till andra sidan och utforska träsket.

Kamski tar täten och försöker spåra och leta sig fram, men något är ovanligt med detta träsk och flera gånger går de i cirklar. 

De finner tillslut en stock med en speldosa längs den blöta vägen med dyningar. Den spelar en behaglig melodi. När Paramus plockar ner den från stocken den står på så slutar musiken och en stor svärm med myggor anfaller. De blir totalt översvärmade med dessa kryp och inte först Paramus skruvar igång speldosan igen avlägsnar de sig. Musiken verkar dock vara påväg ge upp så de skyndar sig vidare in i träsket.

De försöker flera gånger slå läger, först vid ett gammalt ruckel som anfalls av ormar sedan ett liknande hus där ett gäng stora paddor närmar sig. Kamski försöker kommunicera med de och få de att ge sig av men tvingas kapitulera.

De hittar även en öppen yta med en gammal docka, samt en fågelskrämma. Varje gång försöker de hålla låg profil och röra sig vidare. Vid vissa stunder hör de myggorna igen och försöker ligga steget före.

Efter ytterligare vandring och plumsande i träsket når de en större höjd med en kyrkogård. 

Crum och Biörn går in för att inspektera den då de tror sig finna spår efter den tidigare borgmästaren.

Paramus och Kamski står kvar på höjden och vaktar utanför kyrkogårdsmuren. De finner situationen olustig.

Crum och Biörn tar sig till slutet på gården och finner ett gammal mausoleum med namnet "Här vilar familjen Ulrich" som de öppnar upp och ut kommer fyra zombies. De strider med god framgång och när dammet lagt sig kommer Kamski och Ardbeg ikapp de. 

De utforskar Mausoleumet och Biörn har redan funnit fler gravar i sten som innehåller levande döda, de ser även en plats där en grav för Laslo Ulrich, borgmäster ska stå men är bara en dammig tom stenplattå.

De försöker en tredje gång vila här, på denna morbida plats till Kamskis klagorop, de hinner knappt sätta sig så hör de hur marken bryter upp ute på kyrkogården och ett större gäng döda kryper upp ur sina gravar. De utrymmer sovsalen och tar till vapen. 

Även denna gång går det bra och när den sista fallit skyndar de sig ut från området och fortsätter in i stadens dimma. 

De stannar upp vid foten av en kyrka.

Eposet i Barovia: Längs farliga vägar

Med en gäspning tar han och bläddrar igenom de sista sidorna av första partiet...

Hos smeden Dag har kompaniet av Biörn, Fal Crum, Kamski och Paramus fått husrum. Innan kvällning så går de alla ut på Barovias gator påväg upp mot den nedbrända kyrkan. Där ser de en gastkramande skara av vilsna själar som lämnar sina gravar och går i samlat led mot väster.

Biörn tycker sig känna igen två av själarna och rusar fram och ropar ut "Dieter! Ardbeg". Själarna vrider sina huvuden för en sekund, men de finns bara ett evigt mörker där ögonen skulle varit. De går sedan vidare. 

När de andra kommer ikapp frågar de upp vad som hände och påpekar att han tidigare pratat om tre vänner. Ratsack den sista av de var inte med dessa två. Kan han möjligen leva?

De återvänder och kryper ner för natten nära brasan hos smeden Dag. Innan de alla somnar in så smyger Paramus iväg och studerar något på skrivbordet i hörnet av rummet.

De sover oroligt och svårt att känna den där totala återhämtande effekten.

Paramus är den första att vakna av ett barn som hoppar på hans mage. Han hoppar till och skriker en salva efter honom men inser sedan vart han är och vad som hänt. Husmor Lena erbjuder frukost i form av bark-gröt och äppelmust. De börjar äta till bords och Kamski får väcka Biörn som fortfarande sover under bordet med en spark.

Hon går sedan ut och hämtar igen sina nya silvrade pilar från Dag samt ett stycke med koktillbehör som Crum önskat. De tar alla sina avsked i rask takt för att hinna resa så mycket de kan av dagen.

De frågar upp om de går att få tag på hästar, men får till svar att Vistani beslagtagit alla för att hämta folk och att ett bröllop annalkas mellan Strahd och hans blivande fru Irena. Crum frågar även upp om de finns någon karta de kan få tag i. Dag plockar fram en sliten och lite trasig som för Biörn känns bekant.

Dags karta över Barovia

De reser i rask takt och Kamski försöker studera terrängen. Biörn har sagt att de ska västerut och följer Old Svalich road för att sedan ta läger hos Vistani.

De hinner inte särskilt långt innan de blir överrumplade av sex stycken vargar. En hård batalj bryter ut och den stora stjärnan här är Biörn som trots slitna kläder och brist på rustning verkar fått tag på ett vapen av legendariska proportioner. Den och hans armar gnistrar och glöder och han anfaller i fullt raseri, vilket medför att vargarna dör en efter en. 

De tar sig lagomt sargade till platsen där Vistani tidigare haft ett läger men nu ekar tomt. De slår läger för en kort stund, och äter en måltid som Crum förberett och avskryter. Biörn tycker sig se en siluett stå och kasta macka vid strandkanten men för att sedan försvinna som ett moln av aska.

Enligt kartan ska de här finnas en gammal smal genväg längs Tsar-fallet som ska ta de upp till ytterligare en bro. De tar denna väg och behöver gå på led då de är väldigt smalt och skogen är väldigt påtryckande.

När de kommit en bra bit och allt börjat stiga mer och mer så hör de ylandet från Vargar från samtliga riktningar. Ett stort pack med vargar anfaller både bakifrån och in ifrån skogen. Turen verkar inte vara med de då Kamski missar med sina pilar och trots att gruppens wizard och sorcerer försöker kontrollera packet så går både Kamski och Crum ner. 

Striden mot vargpacket längs den smala genvägen vid Tsar-fallet

Paramus tar ett våghalsigt men modigt beslut han får alla att ta ett kliv för att hoppa ut från klippkanten. Paramus släpar med sig Kamski som gått ner och den fortfarande påtända dvärgen av sin yxa, fattar rätt beslut och tacklar ner Crum. De faller och Paramus slänger en besvärjelse som får de alla att bromsa upp. Men de två medvetslösa är nära döden och bland gudarna rullas tärningarna för deras öden. De spolas alla sedan längs floden och flyter upp i närheten av lägret de tidigare haft. Kamski andas svagt och Crum likaså, men de verkar fortfarande leva.

Äventyr i Barovia verkar alltid vara livsfarligt.