"De finns fisk"

"Vänner som spottar på ens gravstenar

Nära och kära förnekar er

Vargar och sattyg anfaller

Armar som stryper

Vaken efter döden"

Ur sällskapets drömmar, en natt i Benkvarnen

Efter en intensiv natt där borgmäster Carl blev besegrad av Ratsack återvänder de alla till Benkvarnen. Dieter, Biörn och Ratsack möts i dörren av Morganta som tacksamt erbjuder stuvning som tack och hämtar sovsäckar och madrasser från övervåningen.

Ardbeg är borta i sina egna tankar med naturen en stund och tar sedan ut Dieter för en privat pratstund.

Väl åter så tackar de för maten samlar sig och vill ganska snart komma till sängs. Dieter erbjuder att spela lite musik innan sömnen, vilket Morganta glädjs åt. Hon har även fattat tycke för Biörns charm men är fortfarande väldigt skeptisk till Ratsack. Dock efter att hon hört att de var han som lade in nådastöten låter hon honom sova under taket också.

Under natten drömmer de hemska mardrömmar, alla utom Biörn.

Dagen efter vaknar Biörn först och hjälper Morganta göra en frukostgryta medans hon förbereder omelett. Ratsack börjar dagen med att förolämpa henne och blir barskt utslängd, i samma omgång så vaknar Ardbeg ur sina febriga drömmar och skiftar utan kontroll till en björn. Morganta verkar knappt reagera men sjasar ut honom också från köket ut på gården.

Dieter och Biörn, som Morganta har ett fortsatt förtroende för får sig en längre pratstund på tu man hand. Där hon berättar historien om Strahd, hur hon och hennes syster håller sig borta från honom och han gör likaså. Hon påtalar även att Vistanifolket är de enda som får röra sig fritt in och ur Barovia och har tydligen någon form av pakt med Strahd.

Dieter frågar upp om vilka byar och städer som hon och hennes syster besöker. Valaki, Krezk, Danarth och Barovia utgör deras rutt.

Morganta frågar vart de är påväg och vad deras syfte är här i Barovia. Dieter förklarar att de ämnar besöka Valaki, leksaksmakaren för att spana efter Gertrud, även om de är en nål i en höstack, samt att de söker efter Sankt Markovias kloster, som de tror ligger i Valaki. De får dock förklarat för sig att den ligger längre till väster, i Krezk. Hon hjälper till och skissar upp en primitiv karta i mjölet på bakbordet som Dieter försöker rita av.

Benkvarnen, den slingrande vägen förbi Danarth, Valaki och vidare mot Krezk. Med Lake Zarovich och Luna Lake

Innan de skiljs åt så får de en sista varning att Valaki kommer erbjuda frestelser och styrs av Borgmäster Valas Valakovic och hans hustru Lydia Petronova

Ut på vägen igen reser de fyra tillsammans och både Ardbeg och Ratsack är fåordiga om vad de gjort under tiden som gick. De är relativt överens om att Morganta är bättre behålla som bundsförvant än att pressa för hårt gällande Monoliter, benrester och annat. Hon får vara ett ljus i mörkret.

Sällskapets resa går fram i ett lagomt tempo med torkat kött i handen, som Morganta sponsrat med samt bardisk skönsång.

De kommer fram till en öppning i landskapet och finne en stor sjö. Ratsack med sina knivskarpa ögon, ser en man ute i en båt som försöker kasta ner något i vattnet. Paniken fyller hans ögon och försöker få samtliga att förstå allvaret och ta en roddbåt från strandkanten och ro ut. Han tror att de är en person i säcken.

Framme vid gubbens båt, finner de en man som sitter med metspö. Ratsack hoppar i men ser ut som att han gapar lite väl mkt för hans dykning vinner inga priser och en oro sprider sig då han försvinner ner i djupet. Biörn använder både sitt huvud och sin rustning som sitt bästa vapen och hoppar efter, även han är borta lite för länge. Dieter försöker få kontakt med gubben, men han muttrar bara om.

"de finns fisk"

Ardbeg tappar tålamodet och skiftar till en krokodil och dyker ner, relativt snabbt kommer en säck flygandes upp ur vattnet och landar brevid Dieter, som han med sin värja öppnar. De ligger en liten flicka på 7-8 år med svart blött hår, mörka ögon och färgade kläder. Med vissa utmärkande Valakidrag. Han får ur gubben att flickan hette Arabel, men hon är för länge sedan bortgången och inget som deras läkekonster kan göra åt saken.

Resten hoppar upp och efter lite ommöbleringar mellan båtarna befinner sig Ardbeg med gubben i strypgrepp och hållandes i luften. Hur han lyckas med detta trots sin längd, förtäljer inte historien. De får ur honom att hans namn är Bluto, en simpel fiskare som verkar offrat flickan till havets djup, för att få fisk. Han verkar uppgiven på livet men stort behov av fisk.

Dividering uppstår om vad de ska göra med gubben som försöker slå sig lös med en flaska sprit som ligger i båten. Ardbeg kastar iväg flaskan ut i vattnet och gubben slingrar sig lös och hoppar i efter den. Detta får Biörn att tända till. Dyrbar sprit lämnar inte hans blickfång ostraffat. 

Han simmar efter gubben som står och trampar vatten och halsar i sig drycken. Biörn sliter den ur hans händer och dricker upp resten själv. Gubben reagerar knappt och sjunker sedan till havets djup.

De återvänder till land, regnet har pågått en tid och är alla genomblöta, men närmar sig Valaki, och nästa öde för gruppen.

Morganta, ett ljus i det Barovianska mörkret?

De tittar ut över utsikten och ser den gamla kvarnen i fjärran. Ett par timmars vandring och de är äntligen framme vid ett nytt mål att utforska. Kanske har den gamla kvinnan Morganta husrum, en bägare mjöd eller kanske en paj till försäljning?

Benkvarnen och fyra monoliter

Sällskapet traskar genom ett lite öppnare landskap och diskuterar vad som varit dilemmat med Morgantas pajer, då Ratsack har svårt förstå vad som är grejen, de är väl bara mat eller knappt det?

Påvägen passar även Dieter på att få lufta fiolen lite och dammar av den kommande storsäljaren Främlingen från fummelberg. De stannar sedan upp när de når staketet intill gården där den gamla Benkvarnen står. Ratsack är bestämd med att han måste få utforska först och smyga fram till den och att han kommer ge Biörn ett kodord innan de kusten är klar.

Ratsack smyger fram och kikar in vid dörren, den gamla kvinnan Morganta kommer fram men han gömmer sig, hon menar på att hon känner den salt-söta doften han lämnar efter sig. Ratsack visar sig dock inte utan försöker klättra upp till andra våningen av kvarnen. Han ser in på en annan äldre kvinna som sopar ett dammigt golv runt axeln av själva kvarnen.

...medans så har Dieter övergått till att försöka sälja in en ny melodi och en sång han kallar Vargdräparen, även om Ardbeg hävdar att vargkrossaren bör vara mer korrekt.

Ratsack försöker skicka ett meddelande till Biörn men kommer själv inte ihåg kodordet så han vänder sig till Ardbeg istället. Ardbeg börjar traska ner mot kvarnen men Biörn står på sig att han inte fått kodordet. Till slut kommer Ratsack på det och de kan andas ut och traska ner. De vill inte ha hela "kasta en sten när ni kan komma vid Bron"-debaclet.

Väl framme vid kvarnen så öppnas dörren och de möts av den gamla Morganta och Dieter ger instinktivt men kram. Henne famn är en välkommen värme i denna mörka plats. Efter några ordväxlingar så frågar Dieter om de kanske finns ett mål mat, husrum i utbyte mot något arbete. Morganta förklarar att de finns en sak de kan hjälpa till med.

Närmsta byn Danarth lider under deras Borgmästare Carl, som tydligen blivit en varulv och fått folket med sig. Morganta berättar att hon och hennes systrar driver denna kvarn och gör pajer som sprids runt Barovia för att sprida ett ljus i mörkret. Men sedan två veckor tillbaka så får de inte längre sälja pajer. Hon vill ha hjälp av den vassaste sorten, Carl måste dräpas för att åter få kontroll på byn, enligt henne.

Ardbeg frågor om de kanske kan få komma in och värma sig och fundera på saken. Biörn kan inte riktigt hålla sig och doften av pajdeg i ugn gör att han frågor om de finns möjlighet få en bit paj. Hon bryter en nygräddad paj som hon tar ut med bara händerna från ugnen. Nygräddad och stekhet börjar Biörn mumsa i sig utan självkontroll.

Morganta säger att hon kan erbjuda husrum och mat och även ett föremål för att hjälpa sällskapet hålla ordning på tid i denna arma plats. Hon går iväg upp för trapporna i byggnaden. Ratsack anländer in genom dörren och tycker de är konstigt att de sitter vid bordet utan stolar och äter paj. Han börjar genast söka igenom allt och alla runt i bagarstugan. Hans näsa känner klart doften av skumrask eller fiffel och båg. De övriga förstår inte riktigt vad som är grejen med Ratsacks förrakt mot den gamla damen.

Morganta kommer ner och har med sig ett tygstycke som innehåller ett armband, med en arcanisk stenplatta som visar en böjd båge med en sol som rör på sig. Ett s.k. Ur för att visa tiden eller iallafall vad som är natt och dag. När Morganta får syn på Ratsack så växlar bägge två väl valda förolämpningar i varandras riktning.

Dieter försöker ursäkta Ratsacks beteende och försöker få gehör från gruppen om de kan anta hennes uppdrag. Ardbeg visar upp en subtil skepsis och föreslår att de kanske kan gå ut och prata om saken.

Innan de går ut så frågar Biörn om han kan köpa några pajer till vägen. Han får åtta stycken placerade i en improviserad satchel. När de går ut så vill Morganta hålla kvar Ratsack och de andra blir ensamma på gården en stund.

De överväger för och nackdelar med uppdraget och kommer överens att de sunda vore att besöka Danarth som om de var genomresande påväg till närmsta vattenhål för att bilda sig en objektiv uppfattning. Stämmer Morgantas anklagelser så får de kanske agera och ta ut borgmäster Carl. Men de anses som plan B att ta till våld.

Morganta slänger ut Ratsack ur kvarnen och en kaskad av förolämpningar på ett främmande tungomål kommer efter. Ratsack ansluter till gruppen medans de fortsätter dividera om sin plan. Han är nyfiken på om armbandet är magiskt som Dieter fått och kastar en magisk gest för att se om så är fallet. De verkar utge drag av magi, men får också oväntat honom att lägga märke till något magiskt på baksidan av gården.

Benkvarnen armbandet och monoliterna

En bit ner bakom gården står en mossbeklädd plats där fyra monoliter står uppställda. Han undersöker platsen och finner att varje monolit visar en inskription som ska likna en större stad och varje bild representerar årstiderna. I mitten ligger en hög med någon sorts tänder. Medans han undersöker platsen försvinner Ardbeg in i en trans, en ritual vad de andra vet av sig. Han kommer över information när han pratar med en lokal korp. Han frågar upp om vildlivet i trakten och att de särskilt bör se upp med björn, men odöda och vargar som de redan sett är vanligt förekommande. Ardbeg bekräftar även att tänderna är människotänder.

Denna plats förbryllar sällskapet, men samtidigt gör hela Barovia det. De bestämmer sig för att resa vidare mot deras mål, Danarth.

Väl framme vid byn gömmer Biörn sina pajer och de traskar in som oskyldiga besökare. Danarth är dock lika öde, om inte än mer öde än Barovia stad. De försöker knacka dörr och fråga om husrum men avvisas eller möts av tystnad. De försöker besöka den största byggnaden till vänster som verkar vara en gammal herrgård med egen grusgång och staket. De märkliga med denna plats är att de växer röda rosor och grönskar mer än övriga gårdar. Dieter knackar på den stora dörren, men möts av tystnad och väljer därför att ropa på ett onaturligt sätt för att hoppas att någon i huset ska höra honom. Oväsendet får andra bybor att ropa ut.

"Ge er av, vi vill inte har en sort här"

De traskar igenom byn och går sedan omvägen vida skogen för att smyga in bakvägen till herrgården. Här är dörren på glänt så de kan smyga in ett förrådsutrymme. Ratsack och Ardbeg pratar om vem som bör utforska först. Ardbeg säger att han kan göra det men går helt sonika ut på gården och är sedan försvunnen.

Ratsack med ett tålamod som sällan är långt, smyger själv in i huset efter några minuter. Dieter står kvar men redo att följa medans Biörn håller koll på utvägen. Både Ratsack och Ardbeg utforskar särskilt övervåningen på olika vis, den ena som en liten spindel och den andra i egen hög person.

De shockas av att mötas av en blodig krubba, en sovande naken man i fosterställning, troligen borgmäster Carl brevid sin sänghimmel samt två säckar med blodiga köttstycken. Vad som förväntas vara människor.

Ratsack ropar upp gruppen, och då har precis Ardbeg återvänt och står plötsligt naken mellan Biörn och Dieter. Han förklarar vad han sett och går och hämtar sina kläder ute i gräset.

Uppe finner de att Ratsack bundit eller lindat in Carl i sitt lakan som en kåldolme. Men han verkar inte vakna. Ardbeg delar ut en patenterad bakfickan-höger i buken Carl som rycker till och vaknar upp i en inandning. Han blir skräckslagen av situationen, och försöker ropa på hjälp.

Dieter försöker lugna honom och hålla för hans mun vid behov. Han frågar upp om varför de ligger döda kroppar i hans sovrum. Han hävdar att de är inget han känner till och de måste lämna hans gård. Han nämner vagt "henne". Men de får inte veta vem. Han står inte ut och gör nog oväsen för att byn ska vakna. Biörn håller utkik på balkongen och ser hur ett tiotal bybor rör sig mot huset.

De hamnar i en knivig situation med valet att stanna och konfrontera byn, kidnappa borgmäster eller fly.

Ratsack väljer att ytterligare scenario, han sätter sin värja rakt i hjärtat på Carl som segnar ihop, sedan flyr han ut igenom fönstret med övriga i sällskapet hack i häl. De springer genom skogen och beger sig tillbaka mot kvarnen med en uppretad by i ryggen

"De har dödat frälsaren"

I huvudet på Dieter Rybar

(kursivt är tankar)

Om vi bara kan klara natten och återfå lite krafter så kan vi ta oss vidare mot Benkvarnen, så kanske Biörn lugnar sig. De är troligen något förbannat med pajen, men ack så god den var. Om vi bara kan klara den här natten...

 Dieter Rybar kryper ner i sin sovsäck och försöker samla krafter. Striden med Jorm och hans brödraskap av varulvar har sargat gruppen trött, energilösa och vissa svårt skadade. Biörn tar på sig att hålla första vakten.

..bara klara den här natten...

Dieter slumrar in, men väcks av smärr oväsen, han sätter sig upp och ser Biörn hålla i bakbenen på en stor varg, eller varulv.

de måste vara Jorm

Dieter kastar sig fram och försöker hjälpa Biörn. Han lutar sig fram och viskar i örat på Jorm.

"Jag tycker du ska lägga dig och sova tills gryningen" de måste få honom lugn över natten iaf.

De försöker återgå till vaktschemat och ser alla hur Jorm lägger sig till rätta men ylar ett par gånger innan han lägger sig.

Förbannade ulv, som inte bara kan lägga sig och sova. Nu bör vi iallafall klara oss till gryningen, vi måste återhämta oss.

Han somnar åter in och vaknar till när Ardbeg skägg står lutat över honom.

"Är det min tur?" frågar Dieter
"Ja men var på din vakt, de finns minst en varg men säkert flera inom någon kilometer härifrån" svarar Ardbeg.

Dieter försöker sätta sig på ett vis som ger honom bäst förutsättning att se Jorm och öppningen ut.

Någon timme går och plötsligt hör han ylanden från skogen. Han smyger ut längs grottryggen för att spana, men snavar till på något.

Här är ju inga vargar i sikte, men jag hör ju många ylanden. Bäst förbereda för det värsta. Vi kan inte riskera ett angrepp från två fronter....

Dieter tittar upp på berget och ser en stor gestalt som ylar

Jävlar! Måste hålla Jorm nere. Bäst maskera grotten. En illusion av en Björn..Ja! Flera små björnar kommer säkert avskräcka.

Dieter går in och sparkar ut kolen från den lilla elden och sätter sig i positiv att kunna hantera Jorm och vara redo vid ev, angrepp. De går bara en stund så hör och ser han en stor Ulvgestalt tränga sig in i grottan.

Nu gäller det. Måste agera, ingen tid att fundera på saken. Jag sänker Jorm så har vi ett problem mindre..

Dieter sticker sin värja rakt mellan ögonen på en förvånad Jorm som hinner öppna ögonen men aldrig uppfatta vad som hände.

"Vargar, vakna!" ropar han till sällskapet.

Den stora Ulven är nu inne och visar tänderna, med ytterligare vargar bakom. Dieter står redo med värjan i handen, utan ytterligare rörelse. Plötsligt så shiftar Ulven och blir en upprörd kvinna, hon springer fram och väser något på ett tungomål Dieter inte förstår. En ordväxling uppstår mellan en yrvaken Ardbeg och kvinnan. De verkar alla kunna uppfatta ett namn, Diara. Hon bär sedan ut kroppen förbi vargarna som bara flyttar på sig. Hon ropar sedan något och vargarna stegar in, redo för angrepp.

Fan fan fan. Okej men de är en smal gång så om vi alla bara kan sluta upp i en halvcirkel, så går de kanske hålla bestarna stång....

"..Han är den skyldige" säger plötsligt Ratsack som nu står bakom Dieter och trycker en hand i ryggen på honom.

Ratsack?! Jag.. hur kan de här vara mitt fel?

Dieter ser vargarna stega närmare.

De gäller att agera, precis som när man står på scenen och violinsträngen går av eller K'riss inte dyker upp pga bakfylla. Agera, även om de inte blir rätt hela vägen så kommer kanske någon roas av ett skämt eller en oväntad sång. Agera Dieter!

Han håller ut sina händer och viskar några ord..

Måste grottan inte rasa in, de bör bli rädda av knallen och kanske ger oss en chans att överrumpla dem. 

En enorm knall senare och berget fallet in över de, han hinner se flera vargar smita men några som krossas av stenblock. Han försöker undvika ras från ovan men känner hur begränsad rörligheten är med Ratsacks hand mot ryggen som tycks följa honom hur han än rör sig. När dammet lagt sig så ligger de två dvärgarna under stenbråte och slag mot Dieters kropp har orsakat omtöcknande smärta.

Mycket blir dimmigt härifrån i Dieters huvud, minnesfragment av menlöst grävande för att sysselsätta sig och inte förlora hoppet, något om att dvärgarna till slut vaknat till och sedan ligger han själv ner och försvinner i en dröm.

***************************************

Ytterligare anteckningar i Dieter Rybars resebok.

- Grotta under grottan, troligen gjord av Dvärgar
- Ett altare med en saknd fyrkantig sten eller dylikt.
- En märklig slipad platta, kanske någon magisk rit som utförst på den.
- Biörn är bra på mycket men att hoppa över vattendrag i rustning, är inte en av dem.
- Vattenkanalen ledde ut till en mindre sjö väster om Vistani och Gargoylbron.
- Vi har äntligen skådat Benkvarnen i fjärran, några kilometer bort.

En paj med mersmak

Sällskapet lägger sig i tältet i Vistani-lägret

Dvärgarna kämpar i sömnen om vem som dricker bäst och Dieter försöker överleva besväret med att kämpa för att somna.

Ratsack vill inte sova så han stannar uppe och står vid flodbanken och försöker "kasta macka". Han håller på hela natten och lyckas som bäst med hela två hopp...

De vaknar upp och är väldigt hungriga men på ett strålande humör och världen känns lite färggladare och bättre. De går ur sina tält och Biörn försöker direkt köpslå om färdkost och lokalt öl.

De slår sig ner på filtar framför eldstaden, dock verkar alla lite molokna och sammanbitna. De äter sin frukost och tycker att de smakar vedervärdigt, tänk om de hade en bit paj. Den där äppelpajen var utsökt, mer paj hade löst alla problem.

Även Ratsack har anslutit och de klagar på mer och mindre smidiga vis över hur dåligt de smakar. Ratsack däremot tycker frukosten är utsökt, mycket märkligt för övriga...

Efter frukosten besöker de Evas paviljon, där lika ljuvligt och lugnande som senast. Eva verkar veta att de ska komma, såklart.

De får alla varsin fråga att ställa..

Biörn frågar upp om Irena lever, och får till svar att så är fallet men hon kommer snart ge vika för Strahds åtro, vad nu de kan innebära..

Ratsack frågar upp vart hans Grimoire är och får en vision som när man tittar på reflektion i vattnet. Han ser en brunn, ett bord i en sal och hans bok liggandes. Han ser även ryggtavlan av en bekant figur med silvrigt hår - djävulen Strahd..., sen bryts visionen för att inte Eva ska bli påkommen.

Dieter frågar om man kan dö i Barovia eller om naturlagarna fungerar annorlunda. Hon förklarar lite vagt att föds man i Barovia får man ingen själ men kan då istället erbjudas en annan, finns de ingen själ blir man själslös.

Ardbeg frågar upp om Gertrud lever, och får till svar att de gör hon men att de dröjer inte länge tills även hon hamnar i Strahds våld.

De har även fått namnet på kvinnan med pajvagnen som bodde i Benkvarnen - Morganta.

De har som grupp beslutat att de vill resa i riktning mot kvarnen, då alla utom Ratsack inte kan sluta slicka sig om munnen och drömma om en paj till, eller två...

Innan avfärd stämmer Dieter av med några i Vistani om Olivander, en man de mötte vid sitt förra besök, om han återvänt. Dieter gjorde nämligen en magisk gest och föreslog att han skulle gå ut i skogen så långt han kunde. 2 dagar senare döck han upp med flera vilda djur runt bältet, men de fick offra delar av det för att tillfredställa Strahd.

De vandrar på längs vägen de tidigare gått med Irena. Smaken och hungern efter paj får de likt blodhundar att röra sig i rask takt. Ardbeg är först med att ifrågasätta om de kanske rör sig om någon förgiftning eller förbannelse. Han gör en besvärjelse på sig själv och mår genast sämre, men tappat suget efter paj. Han gör sedan samma sak på Dieter som får en liknande upplevelse. Kvar är Biörn, som till varje pris måste ha paj nu!

De närmar sig bron de tidigare besökte där Ratsack var lite osäker på om Gargoylsen levde. De kommer då ut från skogen en jägare som presenterar sig som Jorm, han är lång med kåpa och spjut, tovigt hår och små döda djur runt sitt bälte.

Biörn frågar om vägen till Benkvarnen, och Jorm säger sig veta. Han ber de följa in i en smal stig upp i skogen till väster. När de sedan vandrat en bit så visslar han och plötsligt är gruppen omringade av ytterligare 5 andra jägare som alla transformeras till varulvar.

Strid utbryter och även om sällskapet är stärkta av erfarenheten de hade med Strahd och försöker sitt yttersta, så är de troligen gudarna som styr ödet, för dessa stora fasliga varulvar är tämligen tafatta i sina försök att klösa, riva och slita de i stycken.

Ardberg förvandlar sig till en Björn, Ratsack försöker manövrera runt, Biörn svingar sin yxa som den krigare han en gång var och Dieter låter himlen ramla ner över de alla. En oväntad jordbävning som nästan får Ratsack att stryka med. När dammet lagt sig har de besegrat fem av de sex varulvarna och Jorm blir åter en man. De skonar hans liv, bindar honom och får ledsago till deras näste. Här slår de läger för natten och slickar sina sår i väntan på att fortsätta upp för krönen mot Benkvarnen och mer paj!...

Ratsack sätter sig en kort stund med Jorm innan de alla somnar in.