Eposet i Barovia: I smedens tillit

Krönikören drar lite i sitt skägg medans han tänker tillbaka på de första sidorna i bindaren. Han hämtar en stort stop med mjöd och sätter sig ner igen. Framför honom har han fortsättningen av den tidigare anekdoten som startade Eposet.

Han bläddrar blad. "Då ska vi se vad vi hava här.."

Efter en god natts sömn i de Svaliska skogarna packar trion ihop tältet och äter en frukost, den som kallas för Kamski försöker gediget få Biörn den brutne att dricka.

De har nu packat ner hela tältet, käggarna med mjöd och så många ransoner som bara går i the bag of holding som Fal Crum erhållit. Den ser ut att vara till bristningsgränsen men de är för ovetandes om dess magiska aspekter för att avgöra om den är full snart.

De börjar den långa vandringen som enligt Biörn den brutne ska leda till första delmålet, Sankt Markovias kloster i Krezk. De börjar spatsera längs Old Svalich Road, Kamski håller koll på terrängen och spanar även efter vilt. Hon har sett stora vargspår och får förklarat för sig av Biörn att vargarna här i trakten är väldigt stora och farliga, samt att de mött varulvar en typ av shapeshifters. De håller utkik.

Längs vägen stöter de dels på något som glimrar längs vägkanten. Ett halsband som är brutet och liknar en silvrig drake. Paramus undersöker smycket medans Biörn återberättar delar av historien om en Silverordern som sägs funnit här för länge sen, troligen tillhör detta halsband de.

De testar alla var och en att hålla i halsbandet som är väldigt kyligt och ger en frostig känsla mot huden. De bestämmer sig för att bära med sig det och stoppar ner det i Crums väska.

De hinner inte långt innan de stöter på nästa fynd, som de nästan trampar i. Vid vägbrynet finns de tre stycken stora rävsaxar men verkar vara modell större, syftat för varg eller björn. Kamski triggar en sax och med hjälp av Biörn och Paramus rycker de lös den. Även denna stoppar de ner i väskan.

Strax innan de entrar Barovia, som även staden i Barovia verkar heta som ligger vid foten av ett berg där ett mäktigt slott skuggar ner mot de, här väljer de att ta en liten paus.

Inne i Barovia stad, är läget väldigt lugnt och husen ser öde ut. Biörn leder de till ett mindre torg där de kan uttyda en taverna med sliten skylt och en handelsbod. Då de alla lagt märke till hur svag dvärgen ser ut att vara utan rustning eller vapen, något som de vill minnas var ett kännetecken för den smått onyktra dörrvakten på Bakfickan. Han verkar även lite skakig och smyger omkring längs gatorna och mumlar något om vagnar.

På tal om dvärgar så gjorde även sällskapet en upptäckt på morgonen då Paramus utvecklat ett riktigt långt dvärgskägg över natten. De är alla förvånade och fascinerade.

De besöker Bilraths Merchantile och försöker finna en rustning åt den gode dvärgen. De visar sig dock vara svårt få tag på sådant i Barovia, då den här Strahd som styr riket inte tillåter vapen eller rustningar för pöbeln. När Kamski presenterar sig så börjar ägaren att småflörta och erbjuda henne både parfymer och klänningar, något som inte riktigt uppskattas. När han plötsligt plockar fram en blå klänning som Kamski känner igen. Men hur de kan vara möjligt? Hon tappar greppet och tar tag i säljarens krage och kräver ett svar. Hur kan han ha hennes försvunna moders klänning. Hon kräver svar och får endast ur honom att han köpt den av Vistani för länge sen. Hon rycker åt sig tyget och inspekterar  fotändan där initialerna I.D. står broderat. Hennes moders.

Innan hon hinner göra mer känner hon en tung hand på axeln av en bjässe till man som verkar mer stor än intellektuell. Han säger att hon ska gå därifrån, vilket hon gör utan större motstånd och tar klänningen med sig. Crum kastar diplomatiskt ett guld till ägaren.

Kamski samlar sig på gatan lite.

Crum säger sig ha hört slaget från ett städ längre in i Barovia och Biörn den brutne tar täten för att försöka identifiera vart de kan vara. De orienterar sig längs gatorna och finner bortom kyrkan en smedsgård liggandes en bit utan för staden. De traskar dit och möter där smeden Dag.

Här försöker först Crum köpslå om både vapen och lägerredskap som kittel och stekpanna. De visar sig vara känsligt prata öppet om vapen och även om framförallt silver, vilket får Dag att grymta till en sväng. De kommer dock överens om en tunna mjöd i utbyte om diverse material. De går en vända för att "hämta" den för att inte avslöja Crums bag of holding.

När de börjar köpslå igen förslår Biörn att han skulle kunna behöva en vedyxa eller en hammare. Dag blir fascinerad och erbjuder sig att ge honom en hammare om han kan ta honom i armbrytning. Ödet är på Biörn den brutnes sida och han sänker Dags arm i ett blixtsnabbt tag. En deal är en deal och han får sig en gammal tung och obalanserad hammare.

De fortsätter att prata och berätta att sällskapet är här för att slå tillbaka ondskan och befria Barovia. Till en början är Dag lite rädd och orolig att detta är ett test från Strahd, men ger mer och mer efter och berättar om hur han förr såg hoppet. Några veckor sedan  försvann de dock när någon tydligen sänkt Valaki, Barovias sista utpost och garde mot Strahd. Stadens borgmäster brann i ett kloster Strahds andra fru skrattade hela natten.

Innan de hinner röra på sig erbjuder Dag plötsligt att de kan stanna över middag med hans familj så får de prata vidare om tider som var och tider som ska komma.

Inne i huset står hans hustru Lena och lagar middag, två mindre barn springer runt och den äldre sonen sitter och täljer ett björntotem vid köksbordet.

De pratar om allt från Silverdrakens riddarordern och de fallna krigarna. Efter att Crum visat upp halsbandet de tidigare funnit så berättar han att de troligen är en bra relik att använda för att få gastarna på deras sida eller åtminstone få de att ses som likasinnade.

De erbjuds att stanna över natten och han erbjuder även att silvra deras vapen om så behövs. De är endast Kamskis pilar som är relevanta för detta ändamål och Paramus erbjuder silver för jobbet. Crum som gärna velat ha järnvapen, får en Järnkrok av honom.

Till Biörn den brutne erbjuder han ett dolt vapen som ligger under sovrumsgolvet, en rejäl Great Axe med skimrande runor. Ett vapen som de verkar tolka tillhört Dags broder, som stupat i en strid. Dag är förtegen och delger föga information kring detta.

När de frågar upp om varför han plötsligt är så vänlig mot de så återberättar han en historia från hans ungdom då han nästan dog vid Tsarfallen, men vaknade till på en strand vid foten av en äldre kvinna som sades heta Ewa. Hon pratade att en bruten krigare skulle besöka honom i framtiden och han var rikets hopp. Han tror Biörn är denne man.

De gör sig sedna alla redo för kvällen, men kommer sedan på att de skulle vara intressant att se de dödas marsch vid kyrkogården vid midnatt. Lena förklarar att de är snart tid för detta och de gör sig redo vandra över till kyrkan...