Eposet i Barovia

En samling rullar med text, samlade  och bundna i en bokram.
Krönikören öppnar upp alstret för första gången sedan han köpte de från de lite skrumpna mystiska mannen med kärran. Han var kryptisk i sina uttalanden men lovade att innehållet var värt de ringa priset av femtio guldmynt. Innehållet i bindaren skulle hålla honom och hans åhörare underhållna i flera veckor. På framsidan stod endast orden "Eposet i Barovia". Han bläddrar blad och börjar nyfiket läsa, "Allt började en blöt höstkväll vid en Taverna..."

Ett ruskigt höstregn sveper in över Waterdeeps gator. På taverna Bakfickans Ale & Mjödhus är de full aktivitet med ett tjugotal gäster. En skald klinkar på sin lyra, gamlingarna skrockar och skrönar, vid ingången sitter ett större gäng ynglingar och försvinner i den billiga mjöden.

Vid sitt vanliga bord är Jeonora "Kamski" Damor, Paramus Vex och Fal Crum nedslagna med ägg, bacon och huset sörja samt ett glas rusdryck. De varit i Waterdeep i tre dygn nu. Trion har senaste året spårat kultmedlemmar från Red Wizards i ett försök att återfå ett försvunnet skrin med en scroll. Sällskapet blev rånat på detta under en ogynnsam erfarenhet förra hösten när deras vägar precis börjat knytas.

Men nu har spåren torkat upp, Crum som har ett förflutet med kulten verkar oftast funnit något alster att följa från sitt undermedvetna eller så har han trots bristande sociala förmågor lyckats samla på sig ny information. Ikväll har de dock inget att följa, ikväll är det mjödet, vinet och den fermenterade mjölken vars spår de alla följer, i mängder.

Tavernan som nyligen fått ny regi, där ägaren Ormtunga är förtegen om vart de gamla ägarna tagit vägen, men han säger sig hantera Ratsacks intressen. Något som Kamski, den i sällskapet som spenderat mest tid genom åren här, inte riktigt vet hur hon ska tolka.

Runt i värdshuset går två yngre, mindre fagra barflickor vid namn Bella och Anna-Klara-Anna. De servar gästerna och stämningen är relativt lugn och sofistikerad för att vara i dessa partier av Waterdeep.

Kamski besöker baren och får försöker stämma av med Ormtunga om de finns några nyheter kring de tidigare ägarna, då hon har ett gott öga för Ardbeg Lavskägge alemästaren och viss gläjde åt Dieter Rybar, barden. Tyvärr har han inget nytt under solen. Hon fyller sin bägare direkt från tunnan och fortsätter dricka mjöd. Ormtunga nämner dock att ett gäng zigenare verkar orsakat något trubbel utanför norra porten och drottningen har givit order om hundra guld i belöning för den som kan få de att bryta läger och ge sig av.

Dessa nyheter verkar fått sällskapet vid ingången att försöka supa mot i varandra att anta utmaningen.

När Kamski återvänder till bordet och spottar i glaset kring zigenarnas underlägsenhet upprör de Crum. Han överhör också hur de yngre sällskapet höjer sina röster för att agera. Efter att några av de knoppat av går han över och lite barskt försöker få förklarat för sig varför de tänkt skrämma bort ett förtryckt folkslag? De är på gränsen till bråk, antingen pga. hans underliga sätt att föra sig eller mängden mjöd. Crum som har en förtjusning i fermenterad getmjölk har flera oberäkneliga sidor.

Under kvällen börjar även skalden att spela och sjunga en sång, som är okänd för sällskapet men fångar på något vis deras uppmärksamhet, den handlar om någon främmande man från ett berg.

När kvällen lider mot midnatt så har en efter en knoppat av och trion börjar gå igenom sina likvida medel, de kanske inte vore så dumt med en belöning på hundra guld för fortsatt husrum.

Kamski kommer ut från deras gemensamma rum, färdigt munderad för konfrontation. Paramus står vid bardisken och gör upp för kvällens nota. Som han och Kamski för övrigt rullat tärning om.

In från regnet kliver en äldre gumma med grått hår som hänger ut från huvan. hon krockar med Paramus vid bardisken och han ursäktar sig, och hoppas att hon inte brutit något.

Hon tittar upp på honom och säger bara att "de är här han som är trollkarlen", och pekar på Crum "och du som är den lidande" hon traskar sedan bort till eldstaden och drar med sig Kamski i armen som gör ett måttligt motstånd mot denna okända kvinna.

Hon gör något med elden i eldstaden och ber henne titta djupt in i lågorna. När hon sätter sig när, och kvinnan trycker henne lite för nära elden, dock utan att bränna sig så ser hon siluetten av en kvinnlig gestalt som hon såklart känner igen i sömnen, hennes mor. Kamski vänder sig och greppar kvinnan i kragen och förgrymmat undrar vilken svartkonst hon håller på med och varför hon visar henne en död kvinna för henne. Kvinnan försöker förklara något som Kamski inte vill höra och hon släpper henne och kvinnan ramlar nästan omkull.

Kamski går och ställer sig vid spishällen. Kvinnan uppmanar de andra att sätta sig och gör något som får elden att slockna och rummet blir nästan mörkt. Ormtunga protesterar men tystnar snabbt och försvinner ner i köket.

Kvinnan berättar saker för var och en av trion som hon inte bör veta, som deras namn och saker om deras förflutna. Hon säger sig komma från ett rike vid namn Barovia, som styrs av en mörk tyrann, en ondskefull härskare vid namn Strahd. Hon säger att i spådomen talades de om fyra hjältar som Strahd själv tog till sina domäner, och att dessa skulle bli hans fall. Men stjärnorna måste tydligen stått i fel linje för dessa hjältar kom istället som ett oväder och retade upp bybor, skapade oreda, och bröt den sista alliansen och motståndet mot härskaren. De försvann ur historien.

Kvinnan fortsätter med att hon nu sett tecken på att denna trio, dessa tre herrar och damer som hon sitter med nu är ämnade att hjälpa hennes rike att återfå sin lyster. De skulle i så fall tillsammans med en trasig krigare välta tyrannen, låta ljuset vinna.

Kamski är väldigt skeptisk och påtalar flera gånger att Barovia bara är en skröna, något man skrämmer barn med. Hon försvinner sedan in på sitt rum, klart upprörd.

Paramus är mer road, då detta låter som chans till ny kunskap, en öppning för ett äventyr.

Crum verkar förtegen och lite tagen, men också förvånad över varför denna kvinna vet så mkt.

Paramus förklarar att de vill fundera på saken över natten och kan besöka hennes läger, som tydligen är samma som zigenarna de hört om, men de kallar sig för Vistani. Hon presenterar sig sedan som Madame Ewa när han frågar.

När hon går så stämmer Paramus av hur Kamski mår, som uppenbart har gråtit, något som är en sällsyn upplevelse för de andra. Hon återberättar kort om de rykten kring sin försvinna, troligen döda moder Iris. Som sägs sålts, rymt eller försvunnit till ett rike vid namn Barovia.

Dagen efter kliver först Paramus sedan Kamski upp och sätter sig till bords för frukost, men Kamski tar sig först en hel bägare mjöd. Hon ropar sedan efter Crum som drar sig i sängen, han kommer dock ut spritt språngandes naken. De andra beklagar sig och upprepar seden med att klä sig, som de första man gör när man vaknar. Han sätter sig dock naken och inmundigar frukosten.

De överväger gårdagens förslag, Paramus har bestämt sig och ser fram emot ett äventyr. Kamski hånar och retas lite med honom att han alltid letar "de där äventyret", hon förklarar att gräset inte alltid är grönare. Kamski som dock verkar tagen, säger att hon denna gång lägger sin röst på att följa Paramus vad än han väljer. De har genom året som gått försökt föklara konceptet med demokrati för Crum. Han är dock väldigt kluven då han säger att ondskan han slåss mot finns här på svärdskusten.

De kommer överens om att besöka Vistanilägret och sedan kan Crum ta sitt beslut.

De traskar i regnet förbi norra porten, där Kamski stannar upp och lämnar över en en rulle med sitt sigill som ska överlämnas till Green Leaf Brigade.

Lägret har brutit upp och börjat rulla vidare men en vagn står kvar och kvinnan vid namn Ewa verkar glad att de kommit, Paramus försöker få henne att övertyga Crum som fortfarande är kluven och tydligt säger sig måsta stanna här. Kamski tar avsked efter ett försök att övertala honom, som vän, som kamrat. De andra två hoppar in i vagnen som börjar rulla norrut.

De hinner resa en bit innan de märker hur vagnen saktar in och en dyblöt Crum står i kortänden på vagnen och säger sig vilja följa med trots allt.

Madame Ewa förklarar att Barovia är en plats som finns i alla väderstreck och suddats ut från historien, från kartorna och från det skrivna ordet. Kamski är fortfarande skeptisk och har flera gånger påpekat för Paramus att hon troligen bara är en förvirrade kvinna från asylumet i Waterdeep.

De frågar om vem de ska möta, men hon säger bara att de ska finnas en trasig krigare på platsen de kommer anlända till.

Efter att de åkt vad som känns som minuter eller timmar så plockar Kamski fram sin träflöjt och börjar nynna och spela på en melodi som hon hörde igår på Tavernan. Denna melodi får Ewas blick och ett leende att uppstå. Hon nämner att hon känner igen sången om en främmande man som fumlar sig ner från ett berg. De är ense om att den är märklig men ganska medryckande.

Plötsligt passerar de en enorm port in i ett rike och en dimma sveper in över de. Hon säger att de snart är framme. Från ingenstans så börjar hon plocka fram ett bylte och överräcker gåvor till sällskapet. Ett bälte till Paramus, ett koger med fyra särskilda pilar till Kamski och till Crum, en säck.

När de strax därefter anländer till en glänta till en skogsbeklädd region med varga-yl och mörker. De kliver av och hon hennes folk som uppenbarligen haft ett läger här beger sig av omgående. Kvar står ett ensamt tält och en mager kort man, en dvärg, med gråa toner i skägger, ringar under ögonen och en utstrålning som ropar trasig.

                                           

En trasig krigare

Kamski är den första som reagerar på att hon tycker sig känna igen honom, men ändå inte. Han påminner om en berusad dvärgkrigare från Waterdeep vid namn Biörn Vitskägg, men samtidigt alldeles för mager och sliten.

Dvärgen presenterar sig och förklarar att han är den trasiga krigare de söker, att han var en av de fyra som skulle rädda Barovia, men att de övriga tre, Dieter Rybar, Ardbeg Lavskägge och Ratsack alla stupat i en strid som han bara minns dimmiga fragment av. Han verkar under en längre tid huserat kring några häxor, som han spottar galla över, men allt han säger är inte så lätt att förstå.

Biörn säger sig fått en spådom om deras trios ankomst och att de tillsammans ska stoppa Strahd med hjälp av ett gäng reliker. Han läser upp en mängd spådomar och förvirringen är total. De är nu första gången som trion får höra något om att de inte går att lämna Barovia frivilligt. Dessa ord skär djupt in i de tre och oroar. De har dock varit på äventyr förut, och Paramus ville verkligen de här så nog ska de ordna sig.

Vidare förklarar Biörn att han gärna skulle bränna ner en kvarn, men går inte djupare in på det men att de bästa de kan göra är att resa västerut mot en allierad alv eller mot ett kloster.

De ser över sin packning och inspekterar tältet om de finns någon proviant. Kamski rekar och säkrar området, han ser spår av vilt, särskilt stora vargar men verkar inte finnas något i närheten.

Inne i tältet finns säckar med ransoner, bröd, torkat kött mm samt två tunnor med mjöd. De äter, packar och upptäcker av en slump att säcken som Crum fått av någon anledning är bottenlös. De lyckas stoppa ner stora delar av ransonerna och även forcera ner en tunna mjöd. De testar till och med att stoppa ner Kamski som försvinner i ett vakuum. När de hjälper henne åter upp ur säcken så hjälper Paramus till att förklara att Crum verkar fått en Bag of holding.

Han själv har fått ett bälte av Dwarvenkind och Kamski fyra bolts of Radiant Sun.

Nu är de i Barovia, sångerna talar om deras dåd. De spenderar en tid i tältet för att samla lite krafter. De verkar ha en lång resa framför sig. Ondskan väntar...

En glänta där sällskapet anländer, i det okända riket Barovia