Han knyter lös rullen och sätter sig ner på vaktpostens tillhörande stol, som efter några dagars lugn stått tom. Ivano lossar på snöret och ögnar de tre bladen. Samtliga är blanka. Varför lämna tre tomma blad? När han separerar de och kontrollerar fram och baksida ramlar ett fjärde ihopvikt papper ner i hans knä. Han väcklar ut de och ser en snirklig skrift skriven med svart bläck.
Ivano tittar ner och börjar läsa texten:
Till den som finner mina anteckningar.
Jag har rest en längre tid. Mina färder har tagit mig genom Barovia i fotspåren på de illvilliga, dumdristiga, naiva och smått självmordslyssna. För att vara mer tydlig så har jag försökt redogöra för de som för många tydligt setts som landets främlingar, som jag nog en gång också varit.
De togs in i riket till häst och vagn och irrade runt som blinda höns i Barovia stad. Där sägs de plågat kyrkans fader och försökt hjälpa borgmäster Ismack Koliana att föra hans sköna syster Irena till Valakis "säkra famn". Vad jag kan utröna så har de misslyckats fatalt och Strahd den gode både räddat de och lekt med sin fångst som han alltid gör.
Mina spår såg de senare röra sig i skogarna längs Lunafloden och fåglar som viskat i mina öron säger att de gjort sig riktigt ovän med lokala druider och varulvar, men vad vet jag. Kanske var de tvärtom.
Ett tag var de bortom synhåll men sägs sedan ha setts i närheten av den gamla benkvarnen, en otäck plats. De verkar dock kommit på god fot med en av haggorna. Den som går under namnet Ratsack sågs dock lurka omkring runt hönshuset. De ryktas även ha fördärvat Carl av Darnath och säkerligen haggorna som tvingat de.
Nåja, olyckor händer så lätt.
De sågs även i närheten av Lake Zarovich men den täta dimman har gjort de svårt förtälja vad som riktigt uträttades där eller vilka otyg som skedde. Men två ekor hittades driva omkring utan fiskare eller annat...
I Valaki, där du som läser detta antingen huserar eller spatserar, ska ha besökt med storm. De gjorde sig ovän med allt från ståndhållare, cirkusägare, värdshusgäster och självaste borgmäster Valakovic. De hade till och med mage att utmana hans egna präst och livvakt. Viskningar talar om att de gjort sig allierad med Fiona av Wachter men sedan lämnat staden utom synhåll.
De sågs även i samspråk med de skygga skuggalverna och verkade komma bra överens.
Jag har följt deras fotspår. Jag har försökt komma ikapp men jag har alltid varit några steg efter.
De sågs senast tillbaka vid benkvarnen och någon tå måste trampats på för de var en fullblodig batalj och frände slogs med frände, makabert.
Nåja, så är en plats som Barovia, kall, karg och kallblodig.
Men de var länge sen nu, och sist jag hörde eller såg dessa veka och lättlurade individer var just där vid kvarnen. Trots olika försök och knep så vet jag inte vad som hände med tre av de. Alven som gjorde sig ovän med de flesta, narren som trodde sig underhålla dold bakom en mask och den där kortväxta krymplingen som var mestadels onykter och sågs naken lite nu och då. Den fjärde, besatt av haggornas pajer sägs de, har skymtats runt benkvarnen, men något har förändrats i hans blick. Är det sorg, kärlek eller kanske bara tomhet. Troligen alla tre.
Nåja, Barovia är en sådan plats.
Ivano stannar till efter den sista raden. De låter väldigt bekant, måtte jag inte ha stött på en dråplig skara som påminner om dessa texter. Han vänder bladet och ser några ytterligare noteringar.
"En främling för vissa kan vända stora tuvor"
Jag trodde de hade något stort på gång, nåja ty fel kan även den perfekte hava. Jag lämnar för den som finner, tre oskrivna blad. Kanske kommer de en dag där något blir värt att skrivas på dessa. En dag, när vi äntligen kvävt de sista hoppen om ljus som de oärliga dyrkar.
Bläckets fjäder är din
Signerat
A.
Ivano sitter kvar på stolen en stund och funderar över vad han läst. ...kan de komma en sån tid?. Han viker ihop brevet, och rullar ihop de blanka bladen och stoppar dessa i en ficka. Sedan traskar han vidare längs Valakis gator. En annan dag kanske, en annan dag.
No comments:
Post a Comment