Försvunna ägodelar, en kompass som både visar sviktande moral och oklar riktning

I drömmarnas land kan allt hända...

I ett febrigt tillstånd möter Ratsack några skumma typer på en bakgata i Waterdeep och allt går bara väldigt fel, stadsvakten blir involverad...paniken uppstår

I druidernas vistelse pågår en ritual eller rit, kanske något av det första som Ardbeg deltog i och det slutar abrupt och det som förtäljs är ordet syra

I huvudet på Biorn eller i hans hemställe så kryper han fram i en trång tunnel eller passage, kanske i krig, kanske på en annan plats och ont anande klaustrofobiska obehag tränger sig på honom

I mörkret befinner sig Dieter han är på en scen utan publik utan sång utan perfektion, han befinner sig i intet.

Våra tappra äventyrare vaknar upp efter febriga drömmar och någon som släpat in dem i ett bekant rum i Barovia. När de suddar gruset ur ögonen och sneglar upp står Irena framför dem i en vacker röd klänning. De är nästan så att Dieters ögon ramlar ut.

När de försöker kommunicera med henne så svarar hon inte och precis som de försöker säga något så kommer Ismack in i rummet och går rätt igenom hennes illusion. Han är måttligt frustrerad men försöker hålla ilskan inne och göra som djävulen sagt åt honom. Han skulle hämta de utslagna kropparna och ta dem tillbaka till Barovia. När de var klart var hans uppgift slutförd och han vill att de lämnar honom omgående.

Ratsack hinner även med en mild förolämpning som nästan får Ismack att brista.

De samlar sig, Ardbeg mendar revor och skavanker i kläder och rustningar och de gör sig sedan redo att ta dagen som den kommer.

De upptäcker även till diverse skräck att Dieters violin, Ratsacks Grimoire, Biorns öltunna och Ardbegs ena sko är försvunna.

Väl ute på gatorna i Barovia som ger föga glädje har Ratsack siktet inställt på Bilraths Mercantile för att få tag i en ny Grimoire. De övriga hör återigen gråtet från Mary i ett närliggande hus, de bestämmer sig för att undersöka saken närmare och efter lite funderationer så tar Biorn sitt skägg och sin murbräcka och tacklar upp barrikaden. På övervåningen finner de en tanig och utsvulten äldre kvinna med svart hår som krampaktigt håller en dock i famnen och maniskt säger små ord och vaggar till tårarnas dans.

"....Gertrud..."

De försöker alla på olika vis få kontakt med henne och Dieter skänker en gnutta livskraft. Han lyckas sedan rycka lös hennes docka från famnen och studerar den. En välgjord docka i trä och tyg med inskriften

"Is no fun. Is no blinsky"

De lyckas få ur Mary till slut att hennes dotter försvunnit för cirka två veckor sedan och de låter som att de är djävulen själv som tagit henne, även om hon inte säger de rakt ut. De får en beskrivning av flickan Gertrud, nyss 13 år fyllda ungdomlig med mörkt hår, vackra gröna ögon och både en blick och ett leende som kan få den bästa att falla.

Medans på Bilraths...

Ratsack försöker sig på en hård förhandling för att få köpa en Tome eller kanske bara en blank bok med vita sidor, men priset på 500 guld är långt över hans ekonomi. Han försöker sig på ett skambud men blir sedan utslängd av ägaren Bilrath.

Ute på gatan stöter han sedan på de övriga i sällskapet som styr sin kosa mot Taverna Blood of the Wine.

Dieter försöker charmera ett sällskap som sitter till bords och diskuterar affärer, han försöker få dem att se honom som en tillgång men de bryter ner hans självförtroende och avisar honom. Medans har dvärgarna köpt en stor tunna av husets öl och dricker för fullt med ett enda mål. Få i sig mer öl än bordsdvärgen brevid.

Ratsack försöker köpslå med bartendern om han har någon gammal gästbok att sälja. Han får för en dålig peng några gamla sidor som ger honom föga. Bartendern kommer sedan överens om att agera mellanhand och försöka köpa en Tome från Bilrath. Bartendern verkar lite suspekt och talar till sig själv i tredje person eller till en annan personlighet. När han återvänder så har han tagit en mellanskillnad men ingen Tome.

Ratsack går istället med ett nyköpt fat öl och ställer fram på bordet vid sällskapet och försöker göra affärer med dem. De visar sig vara ägarna av tavernan. Ratsack gör eller säger något som får en av ägarna, en kvinna att dra kniv.

De andra som börjar bli mer och mindre berusade märker bara till slut att Ratsack lämnat lokalen.

Ute på gatan överväger Ratsack diverse rackartyg, allt ifrån att elda ner delar av centrum till att försöka smyga in på Bilraths Mercantile. De visar sig dock att han ställt upp en vakt.

Vakten verkar vara av de mindre intellektuella slaget men diverse ordväxlar byts mellan dem och de övriga fylledvärgarna och Dieter har anslutit. Till slut blir Ratsack less och arg och bestämmer sig för att vandra till Vistani-lägret utan att riktigt veta vart han ska. Biorn följer efter.

Ardbeg och Dieter går in till Bilraths för att undersöka dels om de finns EN ny sko till dvärgen och en lyra eller violin till narren.

Instrumenten lyser med sin frånvaro men Ardbeg har i alla fall tur att de finns ett par skor för 20 guld som han försöker pruta ner till 8. Dieter bryter in i förhandlingarna och undrar om Bilrath hört någon sång nyligen. Han erbjuder sig att spela den döende rosen utan kostnad och försöker underhålla men på ett dystert vis. Ägaren fäller en tår och ger sedan givmilt efter och sänker priset till 12 guld.

De vandrar sedan ikapp resten av gruppen som börjat traska mot skogen. De kommer ganska snart ikapp en äldre kvinna som släpar på sin vagn med pajer. Hon säger sig bo i "ben-kvarnen", vart nu de kan vara. Dieter erbjuder sig att lyfta hennes vagn tills deras vägar skiljer sig, och belönas med en äppelpaj. Ratsack som tydligen träffat kvinnan tidigare på dagen i Barovia har något agg mot henne som de andra inte förstår, men han har slängt med ordet rasist flera gånger.

De övriga tre mumsar i sig pajen och vandra sedan in i de nu rätt stilla Vistani-lägret. De erbjuds sitt gamla tält och en sovplats för natten. Återigen är de tydliga förväntade...

Ett stenkast bort

De trötta äventyrarna trodde sig möt de värsta, och besegrat det. Direwolfs stora som björnar men med finess och råstyrka kunde de nu vila ut och återhämta sig från faran.

Det var iaf vad som var planen, men en upprymd Irena menade på att skogen de befann sig i var för osäker för att vila. De försökte istället följa vägen som slingrade sig brokigt genom de vildvuxna buskagen.

De fann till slut en bro med något som fick Ratsack att agera larmklocka. Här måste de finnas fara tänkte han och uppmana sina kamrater att stanna till. De var en längre bro som gick parallellt med ett vattenfall från floden som går genom skogen.

Ratsack ser något monstruöst sitta på vardera sida om bron, bestar han är osäker på om de är levande eller statyer. Han försöker flertalet gånger kanske småsten på dessa medans resten står kvar till tonerna av det öronbedövande vattenfallet. I ren misskommunikation så tror Biorn att Ratsack vinkar till gruppen att komma så de traskar efter, smygandes. När de är väl är framme förklarar Irena att de bara är statyer, Gargoyls.

De fortsätter längs vägen och kommer till ett nytt y-kors utan vägvisare. Dieter går för att slå en drill och finns liggandes i diket resterna av en större vägtavla. Med hjälp av hela gruppen lyckas de till slut sätta pilarna i rätt riktning.

Dieter vänder dock Luna Lake så den pekar åt fel håll och är upp och ner, avsiktligt.

Y-korset, Castle Ravenloft, Valaki, Luna Lake, Baratok Lake och Krezk

De går såklart vänster som är vägen mot Valaki, som de börjar ana kan vara nära nu, även om Irena skjuter ner deras förhoppningar. De finner till slut en port likt den de reste igenom in till Barovia, som öppnas av sig själv när de närmar sig. Precis som de är påväg att gå igenom så hör de rasslet från en häst och vagn komma bakifrån. Dieter börjar springa och de andra hakar på för att ta sig igenom porten då de är utsatta som ankor. Ljudet seglar dock förbi och måste ha varit en vagn påväg till Castle Ravenloft, där djävulen själv sägs husera.

De hinner dock bara gå några meter innan en välklädd gestalt långsmal med frack, kravatt och vitt hår står inför dem. De blir tagna på sängen av hans arrogans och hur han vet saker om dem. Ratsack gissar att han är djävulen, Strahd och han erkänner att de är han själv som tagit dem till Barovia. 

De försöker allt från violinspel, till tjuverier till överraskningsmoment men till slut står han inför en skräckslagen Irena och verkar bestämd på att ta henne med sig. 

En kaosartad strid utbryter där rapier svingas, trollformler förbrukas och våldsamma nedslag av eldklot flamberar sällskapet. När dimman slutligen lägger sig efter vad som verkar vara en omöjlig kamp däckar tre ur gruppen och Dieter exploderar av elden som slår ner i hans kropp, trots de faktum att han är en tålig Tiefling.

De sista hörs är åter ljudet av en vagn vaggar fram längs vägen antingen påväg till Valaki eller åter till Barovia, med Irenas bror snyftades vid tyglarna....

***************

Dieter är säker på att han är död, han måste vara död... men på något vis är han åter levandes, just som han exploderar så verkar han lämna sin kropp och se världen för en sekund innan han åter känner sig utslagen i resterna av sin kropp.