Efter lite sömn så var krönikören redo. Vid bordskanten hade han ställt ett stort stop med mjöd och en rejäl brödbit. Han rotar igenom alla alster och hittar bokmärkets röda fransar. Han tar in en stor munfull med mjöd och bryter en bit av det hårda men smakrika brödet. "I staden Valaki..."
..efter att nästan gått i graven vid attacken från vargarna slickar den sina sår. De lyckas resa med en instabil vägvisare i den brutne. Men finner sig dock utan större bekymmer inför portarna till staden Valaki. De är första byn de stött på med en egen palisad och blodiga spjut i toppen.
Då Biörn den brutne förklarat att han kanske inte är helt välkommen så tar de hans vapen, kutar ryggen och försöker få honom att inta en roll som deras egna träl.
De går bra att ta sig in i staden som har ett gäng vakter på plats vid Östra porten, samt på stadens gator.
Crum gör ett snabbt besök på Günthers General Store och införskaffar en mantel och får även med sig ett personligt föremål.
De tar sedan in på Blue Water Inn där de servas en godkänd måltid, dricker blank, det lokala brännvinet. Vid ett snabbt besök på värdshusets utsida för tömning av buken ser både Paramus och Kamski ett stort eldklot slå ner strax utanför palisaden.
De får information om att de ska finnas ett träsk i närheten som börjat sprida sig då skuggalverna inte längre håller koll, något som blir en överraskade nyhet för Biörn som med sitt gamla sällskap letat efter just ett träsk enligt en spådom.
Planen var att resa till Krezk, men eftersom träsket visar sig ligga till söder påvägen mot St. Markovias kloster, bestämmer de sig för att byta riktning.
Innan de lägger sig för kvällen så följer Crum efter några barska herrar som plågar en Vistana och tar henne med sig ut i staden. Han är förtvivlad över det hela och går emot hans moral. Crum försöker sig på en magisk gest för att stoppa de men de verkar inte fungera som de är tänkt. Skamset återvänder han och håller sig på avstånd från de övriga resten av natten och morgonen.
När de dagen efter lämnar Valaki ser de dels en kyrka som står i brand utanför palisaden. Troligen där eldklotet slog ner. Ardbeg fick höra på omvägar att de verkar tillhört en präst som styrde under den tidigare borgmästern som huserade där.
De kommer sedan ikapp två bröder som styr en vagn med varor, som tydligen också ska till Krezk. De småpratar och lovar att försöka återses vid St. Markovia.
De går in på vägen som ska leda ner till den tidigare staden Berez som försvunnit i detta träsk då Strahd intog Barovia.
Efter några timmars vandring finner de sig i en tjock dimma och ser något lysa upp på andra sidan Lunafloden. En stenformation reser sig från platsen där ljuset kommer ifrån. De bestämmer sig för att utforska och turas om att simma över med ett rep och stöter där på den mystiska Muriel.
Hon är någon form av warden eller spanare som håller koll så folk inte vandrar in i träsket. De försöker pressa henne på en del information och även om hon inte kan bestå med allt för mycket annat än varningar om träskets ondska, Baba Lysaga.
Hon berättar även att platsen de befinner sig på, en stenformation med djursymboler är från en forntid innan Strahd, och en fristad där han inte kan se eller höra de. De ska finnas fler likadana platser och druiderna använder de för att eska kraft.
Vid det här skedet tar Crum fram ett halsband han köpt i Valaki som blivit riktigt varmt. Biörn tar de av honom och inser att de tillhörde Ardbeg. De kan inte luska ut om de kan göra något mer med det, men att platsen är kraftfull.
Trots hennes varningar så bestämmer de sig för att resa till andra sidan och utforska träsket.
Kamski tar täten och försöker spåra och leta sig fram, men något är ovanligt med detta träsk och flera gånger går de i cirklar.
De finner tillslut en stock med en speldosa längs den blöta vägen med dyningar. Den spelar en behaglig melodi. När Paramus plockar ner den från stocken den står på så slutar musiken och en stor svärm med myggor anfaller. De blir totalt översvärmade med dessa kryp och inte först Paramus skruvar igång speldosan igen avlägsnar de sig. Musiken verkar dock vara påväg ge upp så de skyndar sig vidare in i träsket.
De försöker flera gånger slå läger, först vid ett gammalt ruckel som anfalls av ormar sedan ett liknande hus där ett gäng stora paddor närmar sig. Kamski försöker kommunicera med de och få de att ge sig av men tvingas kapitulera.
De hittar även en öppen yta med en gammal docka, samt en fågelskrämma. Varje gång försöker de hålla låg profil och röra sig vidare. Vid vissa stunder hör de myggorna igen och försöker ligga steget före.
Efter ytterligare vandring och plumsande i träsket når de en större höjd med en kyrkogård.
Crum och Biörn går in för att inspektera den då de tror sig finna spår efter den tidigare borgmästaren.
Paramus och Kamski står kvar på höjden och vaktar utanför kyrkogårdsmuren. De finner situationen olustig.
Crum och Biörn tar sig till slutet på gården och finner ett gammal mausoleum med namnet "Här vilar familjen Ulrich" som de öppnar upp och ut kommer fyra zombies. De strider med god framgång och när dammet lagt sig kommer Kamski och Ardbeg ikapp de.
De utforskar Mausoleumet och Biörn har redan funnit fler gravar i sten som innehåller levande döda, de ser även en plats där en grav för Laslo Ulrich, borgmäster ska stå men är bara en dammig tom stenplattå.
De försöker en tredje gång vila här, på denna morbida plats till Kamskis klagorop, de hinner knappt sätta sig så hör de hur marken bryter upp ute på kyrkogården och ett större gäng döda kryper upp ur sina gravar. De utrymmer sovsalen och tar till vapen.
Även denna gång går det bra och när den sista fallit skyndar de sig ut från området och fortsätter in i stadens dimma.
De stannar upp vid foten av en kyrka.
