Vi får först se en mystisk gestalt titta ner i ett kargt landskap och sedan kika ner i pool av blood. Han ser en man komma gåendes längs en gata i Waterdeep i ösregnet och stannar och kikar in på Taverna Bakfickans Ale & Mjödhus.
Inne på Bakfickan är det en vanlig onsdag med 4-5 gäster, Dieter showar med sin flöjt, Biorn sitter salongsberusad vid dörren och Ardberg gör sitt yttersta för agera bartender. Den regnblöta mannen traskar in och hänger av sig sin cloak, och sätter sig vid elden.
Ratsack gör dels sitt yttersta att vara en god servitör och sitt yttersta att vara en halvdan tjuv. Under loppet av ett par minuter har han retat upp nykomlingen, försökt stjäla hans packning och göra sig ovän med gästerna. Dieter försöker göra en avledningsmanöver och fäller krokben på nykomlingen. Då diktades "Nykomlingen från fummelberg".
Nykomlingen går vid namnet Alec och har ett viktig budskap, han lämnar över ett brev till Biorn som tror sig vara utvald av en glömd vän från ett land vid namn Barovia. Ingen av ägarna av Tavernan känner till landet och tror allt är besynnerligt. Biorn erhåller tillika en mindre hög guldmynt och behöver bestämma sig om han tänker hjälpa Alec kvällen efter.
Brevet som förklarar att Irena Kolyana blivit sjuk och behöver hjälp.
Ratsack som går lite efter en egen agenda försöker leta upp Alec efter att han abrupt lämnat Bakfickan, (troligen efter folkmassan på hela 6 personer som skanderar "Nykomlingen från fummelberg till tonerna av en Violin). Ratsack försöker övertala honom på flera sätt och sedan leta upp han på Gyllen äpplets värdhus, ett högt rankat establishment. Han försöker både snacka sig med personalen och frågar ut några av hans kontaktpersoner inom tjuvgillet. Tyvärr går han bet på möjligheten att finna Alec, som verkar gå under ett annat namn. Slutligen blir han utslängd.
På Bakfickan är festen i fullgång och hela 15 personer sjunger och festar till barens s.k. Happy hour där priset bara blir högre och högre. Biorn sitter och grubblar och försöker nyktra till (men hinner dock dricka lite Ale, vilket både Ardberg och Dieter uppmärksammar. En viktig detalj i den eviga kampen mellan Ale och Mjöd.
Ardberg arbetar för fullt bakom bardisken och marknadsför sitt Ales på bästa vis. Dieter försöker charma till sig en kvinna för kvällen. En bedörande Ork, men eftersom de var 2 och systrar utbryter fullt slagsmål, där bägge systrarna vill bestiga den gode barden.
Kort och gott en helt vanlig onsdag på bakfickan, Ale, action och annalkande romanser.
Efter stängning får dock Biorn alla på nya tankar när han läser upp brevet som Alec lämnat. Han är fast inställd på att en god vän, som dock djupet i flaskan troligen fått honom att glömma bort, söker hans hjälp i Barovia. Ägarna dividerar och även om vissa är mer trofast till tavernan så bestämmer de för att acceptera hans uppdrag dagen därpå,om förutsättningarna och guldet är nog högt.
Ardbeg, Biorn och Dieter går alla och möter upp Alec på hans rum vid Gyllene äpplet morgonen därpå. De kommer överens om att Ratsack som gjort sig lite ovän med Alec håller sig undan och istället möter upp sin kontakt vid lunch.
De får 150 guld och ska få ytterligare 150 guld för att resa till landet och staden och dalen Barovia. Där de behöver hjälpa Irena som hamnat i något sorts kärleksdrama med Kung Strahd, eller var det kanske tvärtom?
Delar av gruppen blir ense om att de finns något i görningen men betalningen är bra och Tavernan kan behöva sig en upprustning. För det krävs kapital.
De reser med häst och vagn och slår läger för kvällen, halvvägs til Barovia (sägs det). En märklig faktor är att Alec verkar helt glömt bort Ratsacks handlingar kvällen innan. Men de äter gott och försöker fråga ut Alec mer om Barovia. Efter maten och när Biorn tar nattvakten somnar alla. Ardbeg vaknar först och inser att han är åter i vagnen, de är natt och han känner sig konstig i kroppen.
Han klättrar fram till Alec som styr vagnen och de passerar precis två stora portar till en ringmur in i ett rike han inte känner igen. Himlen är alldelese mörk. Nu märker Ardbeg av att Alec förändrats och verkar nervös och svårt möta hans blick. Han erkänner att något är i görningen, en efter en (förutom Ratsack) lyckas de väcka upp genom diverse våld och Dieter kastar någon charm över Alec som får honom att erkänna att Härskare Strahd vill ha dem till Barovia och hans uppgift var att ta dem dit.
Dieter tar över vagnen medans dvärgarna försöker pressa och förhöra Alec, de letar igenom hans packning och finner bara massa ihoprullade brev av samma text som de själv fått. De är grundlurade.
Påvägen hör de ylandet av Direwolfs och försöker rida med hast framåt mot destinationen Barovia. De passerar en mänsklig figur i diket som antingen ligger i bakhåll eller behöver skydd. Dieter tar beslutet att de måste komma bort från Direwolfsen och lämnar den åt sitt öde. De hör skriken när han blir middag åt packet. Strax därefter ser Alec sin chans och distraherar dvärgarna och hoppar av vagnen. Då strax efter väcker man Ratsack och förklarar läget.
De glider då in i vad som verkar vara Barovia. De ser en öde by, nästan som en spökstad och längs bergskedjan i periferin ser de ett mäktigt slott uppe på toppen. Slottet kastar sin skugga över byn. Slottet visar sig senare heta Castle Ravenloft, något som ingen av sällskapet hört talas om förut.
De rullar in och Ratsack uppsöker Bilrath's Merchantile och försöker köpa diverse prylar men har tyvärr inte nog med guld på sig. Han får också en känsla av att denna plats inte sett folk så ofta och många saker finns inte på hans önskelista.
De övriga traskar in på Taverna Blood of(on) Wine, där sitter 3 kvinnor, en vresig flint bartender och en långhårig man i hörnet. Dieter känner sig hemma i miljön, försöker lyfta stämningen med lite sång men tystat snabbt av främlingen i hörnet som presenterar sig som Ismack Kolyana. Han förklarar att hans syster Irena behöver hjälp. De blir lite fundersamma då de hört denna visa förut. Eftersom de behöver husrum väljer de dock att följa med Ismack till hans herrgård.
Innan de når fram till ytterdörren ser de att hans hus likt alla andra hus, spikat för fönster och dörrar och har rivmärken på väggarna. Något anfaller byborna om nätterna (eller dagarna).
Ismack introducerar sin syster Irena, en fager ungmö som dock är besudlad av den onde Strahd, som tydligen är en Vampyr! Något som bara Ratsack har särskilt bra koll på hur de fungerar och vad de riktigt är för något. De berättar att Strahd styr över de mesta och skapar kaos över Barovia (staden/byn). Irena är förbannad eller förgiftad eller gift och Ismack kräver att eller önskar att sällskapet ska ta Irena till huvudstaden Valaki. Irena vägrar och vill till att börja med att deras far, borgmästare Kolyana Imdirovic, ska få en värdig begravning. De antar sig den gesten och reser med faderns kista till kyrkogården i Barovia. Där splittar gruppen upp och Biorn går in och träffar prästen (Dovavic?). Resten letar en gravplats. Under tiden så råkar Biorn i knipa då prästen, möjligen lurar ner honom i en källare där hans son ligger inlåst. Sonen har blivit en Vampyr.
Sällskapet kommer senare till undsättning och kommer fram till att enda lösningen är att klyva pojken i 2 bitar.
Biorn reda att avsluta pojkens lidelse. Yxan höjd i skyn.
Prästen sörjer sin son och hjälper sällskapet att hålla en ytterst kort ceremoni för de nu 2 döda kropparna. Han tillkännager sedan att han lägger prästkragen på hyllan och går sedan bort och gråter i kyrkan. När gruppen precis ska lämna så stiger ett fyrtiotalet spektralvarelser upp ur gravarna och vandrar genom staden och upp mot Castle Ravenloft, tydligen för att få sin hämnd, varje natt.
Under denna sekvens blir hästarna rädda och flyr med vagnen i okänd riktning.
Väl borta hos Ismack och Irena så diskuterar de möjligheten att ta henne till Valaki. Ratsack vill vila en stund och utföra en ritual i sin ensamhet, samtidigt som gruppen blir varse om att de behöver häst och vagn om de ska överleva i Barovia. Ismack tror vagnen tillhör sigenarna som håller till i utkanten av skogen. Han ger dem en färdriktning och de övriga bestämmer sig för att resa dit och försöka få tag i den igen. Ardbeg förvandlar sig till en häst och rider Biorn och Dieter i full hast. De anländer till tonerna av dansande fötter, sång och värme. Ett glädjefyllt möte efter senaste timmarnas mörker.
De lägger en plan för att smyga in i lägret, återta sina hästar och vagnen (som de anser sig vara deras). Innan de rör sig kastar Ardbeg en besvärjelse över de tre samtidigt som Dieter gör något liknande. Och där slutar första sessionen....
Sigenarnas Camp
Vem vet vad nästa session bjuder på?
No comments:
Post a Comment