Dieters tidiga år gick mellan flera byten av levnadsställe och han blev uppfostrad av Elvica Rybar. Hon var den första som såg någon sorts potential I honom och berätta historier och han försökte sedan återberätta dem för andra barn och ibland försöka lura eller eller övertyga andra om hans version av handlingen eller tillrättavisa någon om diverse religiös kunskap.
Någr år till gick och Elvica Rybar tog Dieter till Baldur's Gate. Här var första gången han fick sitt egna namn då de tillsammans försökte underhålla på gatan för sitt levebröd. Hon lärde honom flera olika instrument, bl.a. Luta, Lyra, Violin och flöjt. De blev ofta avstulna sina instrument så han fick vara flexibel och improvisera hur föreställningen skulle se ut. Men hans skulle blev bättre vad de led och förmågan att blanda musik med hans berättarvänliga stämma fick ofta en och annan att stanna upp, de kan även ha att göra med att Elvica såg väldigt bra ut och var klädd I en exotisk narrutstyrsel med korsett. Av en slump upptäckte Dieter att han var resistent mot eld och började öva på att inkludera avancerade eldslukningar I vissa föreställningar och nu började de tar fart. De satte upp ett mindre tält och gick från 3-4 åskådare till tjugotal.
Föreställningarna började verkligen ta fart och de kunde klättra till ett bättre distrikt I Baldur's Gate. Dock började deras framgångar skapa fiender och de var troligen de som låg bakom att Elvica insjuknade och gick bort några veckor efter de satt upp sin repertoar vid Galtens ölstuga. Sorgen fick honom för en stund att tvivla på om de var rätt att fortsätta, men då mötte han som av ett ödets nyck en liksinnad kvinnlig halfling. K'Riss var en kort mörkhårig shawmspelare, den bästa han hört och tillsammans en kväll började de skriva och spela duetter. En ny perfekt föreställning tog form I hans inre "The Jester and Lady K'riss". För att hedra Elvica så tog han över delar av hennes outfit som narr och hittade sin egen touch. En narrmössa med löstagbara bjällror I rött och svart. En korsrutig dräkt och boots.
Den nya föreställningen lockade direkt och bjöd på bland annat på deras mest kända till dags datum hit, "Svart och Vit", ett experiementellt flöjtstycke I duett tillsammans med en kort anekdot om två förvirrade tokar.
Några månader går och en vacker dag så vaknar Dieter upp, bakfull och utslagen. K'riss är borta, likaså samtliga tillgångar och hans älskade flöjt som gått under namnet Cekar.
Under en några aviga år med sorg efter sina förluster och diverse rumlade på olika ställen så hamnar han i sällskap med en av Baldur's Gates högre uppsatta nobla hus, Ravenshade. De var I behov av en ny narr och ödet har fört dem samman.
Hans uppträdande lönar sig rikligt och I hus Ravenshade är det högt I tak och skrönorna och skämten tar ofta nya höjder, såklart efter bästa förmåga att aldrig misslyckas.
En sensommarkväll har hus Ravenshade besök av ett antal andra nobla familjer både från Baldur's Gate och utanför. Under sin föreställning och efter att ha genomfört ett av sina eldtrick så spelar han på sin nyligen erhållna violin (tack till hus Ravenshade). Ett av hans mer satiriska inslag där han brukar driva med likheten mellan en Satyr, som han själv släktar till och societetens gräddhylla, så förolämpar han en nobel herre, vars förnamn är Cott'Anard som således rimmar på bastard, får han en lång salva och harrang av glåpord och förbannelser. Stämningen blir så hetsk att för hans egen säkerhet flyr han matsalen och samma kväll med hjälp av den gode rådgivaren så kommer de överens om att han behöver ligga lågt tills efter sällskapen rest från Hus Ravenshade. Han skickas med häst och vagn och lämnas av I sina gamla kvarter och ångesten över sitt misslyckande så super han sig redlös och ur hans dimmiga minne minns han lite olika versioner om vad som faktiskt hände men slutligen fick han lämna Baldur's Gate för sin egen säkerhetsskull och rör sig söderut, vidare till Waterdeep.
No comments:
Post a Comment