Eposet i Barovia: Spökbröd och kyrkklockor

 Krönikören vänder blad...

Sällskapet som följer Biörn den brutne fortsätter vidare från kyrkgården som nästan tog deras liv. Framför de har de muren och porten på glänt till vad som kallas St. Andrals kyrka. De rör sig sakta in på området och hör då en röst i vinden som hälsar de välkomna in i hans församling.

Området är trasigt och brutet som resten av träsket, men dimman verkar dock inte nå hela vägen upp hit på toppen av kullen där kyrkan står.

De lägger märke till ett riven uthus, ett halvraserat klocktorn och tre stycken lite finare gravplatser längs grusgången upp till kyrkobyggnaden.

Kamski undersöker och lägger märke till att Kevas Sixtywinters, Lucian - och en okänd person är begravd här. Den sista gravstenen utan synligt namn har en rossymbol inristat.

De går in i kyrkan som saknar halva taket och endast tre rader med bänkar längst fram. En genomskinlig siluett sitter längs fram och uppmanar de att bryta bröd med honom och höra historien om Andral.

Sällskapet är väldigt försiktigt och endast Kamski rör sig fram och sätter sig ner. Alla andra är väldigt passiva med att delge information eller närma sig. Kamski tar emot en bit bröd som även denna är likt en siluett. 

Crum är väldigt skeptisk och uppmanar henne att inte smaka på det, men hon gör det ändå. När hon sträcker sig efter bägaren med vin som mannen, vid namn broder Gregor, räcker fram så kliver Crum emellan och slår ut bägaren. Broder Gregor känner sig förolämpad och förbannar sällskapet och dömer ut deras chanser. Han försvinner sedan in i väggen bakom. När han lämnar så försvinner även de ljus och värme som funnits i området och dimman börjar sakta beträda och täcka marken och kyrkan, bit för bit.

Osämja kring handlingarna uppstår och gruppen är kluven på vad som är bäst göra härnest. Troligen mycket pga. trött kroppar.

Biörn bygger dvärgamur av bänkar och försöker skapa någon sorts fort för att kunna sova bakom.

Crum stryker runt och letar efter hemligheter i kyrkan medans Kamski rekar området utomhus där de konstateras att klockan till tornet saknas.

De försöker alla äta en bit mat och försök nummer fyra att vila, denna gång hela natten.

De går bara någon timme så vaknar de alla till mer eller mindre obehagliga inslag av dränage. Någon form av vålnader har omringat och anfaller. De drar styrkan ur både Kamski och Paramus och om de inte vore för Biörns yxa så vore de nog alla döda, de ska dock sägas att han skulle hålla vakten...

Efter de svingat klart springer Biörn den brutne fram och faller på knä framför platsen där Broder Gregor visade sig. Han bönar och ber att få bryta bröd och tar själv fram bröd från Crums packning. De går en stund och sedan uppenbarar sig Broder Gregor igen. Han verkar förlåta alla utom Crum och en efter en slår de sig ner och bryter spökbröd och vanligt bröd samt smakar på en genomskinlig vätska från en flaksa med namnet "...destomp". 

Broder Gregor berättar om tider som varit och om Berez innan Strahd, hur Baba Lysaga sedan intagit och nu var det endast han själv och borgmäster Laslo, härskaren av träsket hölls kvar i sina gårdar. Gregor fast för evigt här i kyrkan och Laslo i sin herrgård. De får höra hur de sökt ljuset hos Andral som vänt de ryggen och nu tillber de istället Bane, Blod och Eldens gud.

De får även höra vidare om gravstenarna utanför. De tillhör Kevas Sixtywinter - den sista högprästinnan, Lucian en präst och Leisl - Sashas förkämpe.

Slutligen ber de Broder Gregor om ljus och värme över natten, i hans beskydd. Han lovar att hjälpa de om de kan återställa kyrkoklockan som ramlar ner från kullen då Strahd intog Barovia.

Ett sökarbete påbörjas så fort Paramus fått sin osynlige vän att hjälpa till. De får traversera igenom djupt vatten och tappar bort varandra i dimman och natten, särskilt Biörn som har svårt hålla sig från att drunkna. Crum finner klockan och de får alla kämpa och klura för att få den att rubbas från den leriga botten. Efter mycket om och men, tar de sig till slut upp kyrkan igen och Broder Gregor får klockan att ringa.

De har nu tio timmar på sig att vila, sen vet alla i hela träsket vart de befinner sig...