Krönikören behövde en längre vila med kost och en god natts sömn. När han återvände behövde han leta reda på vart i historien han befann sig då dennes husa rört till det hela. "Nuså, då ska vi se, de befann sig i Sankt Andrals kyrka..."
Sällskapet gjorde sig tidigt redo för avfärd från kyrkans värmande famn. De var lovade tio timmar och Broder Gregor syntes inte längre till.
De rörde sig längs kullens rygg i den riktning som de fått för sig att Borgmäster Laslo Ulrich herrgård skulle finnas. Kamski letar sig fram över träskets luriga domäner och de finner till slut en innergård, en trasig herrgård och tonerna av bräkande får. Gruppen är väldigt försiktiga i sin framfart och Kamski går före för att studera ett gäng getter i burar på ett behörigt avstånd. Hon fortsätter sedan vidare runt och in genom bakdörren av herrgården. Inne i herrgården dröjer de inte länge innan hon hamnar öga mot öga med en genomskinlig siluett likt broder Gregor. Hon ser även att denna siluett är trasig och fylld av misär, med en snara runt halsen. När hon nämnar Laslos namn som hon tror stämmer, bryts skepnaden och denne återfår sitt lyster likt den borgmäster han en gång var.
Först anklagar han henne för inbrott, men snabbt lyckas hon övertyga honom om att hon bara letar information efter Broder Gregors vitsord. Hon får berättat för sig att den de söker är hans sena hustru Marina, som Strahd tog för tidigt. Hon ska ha ett monument till sitt minne 200 steg från denna plats. Han ger henne också en varningens ord innan han tynar bort.
"Klockan är slagen, hon kommer snart"
Med rask takt rör sig Kamski ut och fångar upp övriga gruppen för att avgöra exakt hur de ska gå, hon känner inte att de finns tid att förklara allt i detalj med marscherar med tydliga riktning. Hon ber Paramus använda sina dansande ljus för att hjälpa till att hålla riktningen.
Till slut finner de platsen de söker, en mindre stenstaty formad som en knäböjd kvinna. Vid foten av monumentet står en ingraverad skylt. Marina, tagen av dimman"
Efter lite klurande och pusslande finner Paramus att om de lyfter upp och flyttar statyn så finns det ett utrymme under. Där under statyn ligger ett tygstycke som döljer en gammal bok.
I samma ögonblick som de finner boken så hör de hur marken böjar vibrera och något stort och fasligt kommer i deras riktning. De flyr med omedelbar verkan och sätter kurs mot att ta sig ur träsket, kanske till druid-cirkeln.
De kommer en bra bit, men plötsligt ser Kamski en fågelskrämma och försöker byta riktning för att inte korsa dennes väg. Men en efter en dyker fler upp, stilla och orörliga. Till slut inser hon att de är omringade och hör sedan från skyn ett kraxande skratt när Baba Lysaga entrar scenen flygande i vad som ser ut som en stor stenkopp.
Paramus försöker skynda sig att gömma boken i Crums bag of holdings.
Baba Lysaga frågar ut först Kamski och sedan Paramus och Biörn vilka de är och vad de gör i hennes träsk. Särskilt vill hon att de visar vad henne vad de stulit. De blir lite tagna av stunden och ljuger med dåligt ansikte och vill inte dela med sig annat än att boken de tagit är deras och innehåller kunskap om det uråldriga.
Hennes tålamod är slut och en strid utbryter.
Sällskapet verkar varken vara redo för strid eller särskilt koordinerade i det dimmiga träsket. Crum och Paramus försöker med olika besvärjelser kontrollera slagfältet, Biörn spenderar större delen av tiden gömd i Crums bag of holding, oklart varför.
Gruppen ser Kamski springa i en tydlig riktning in i dimman, sen hör de inte mer av henne.
Mitt i striden faller en större eldboll ner och från himmelen där Baba Lysaga härjar, de stupar en efter en. Även Kamski stryker troligen med, eller så har hon förrått dem och flytt fältet.
Crum, Biörn den brutne och Paramus vaknar till fast de bör vara döda. Baba Lysaga förklarar att de inte är dags ännu och hon ska ge dem hjälp på traven, i utbyte mot tjänst då hon vill ha något från sin son, Strahds, slott. De ser inte till Kamski.
De märker hur de lämnar sina kroppar och materaliseras i varsin gnagare i stenkällare. Hennes ord ekar i deras inre "följ lukten av svavel, så finner ni era kroppar..."
No comments:
Post a Comment