De trötta äventyrarna trodde sig möt de värsta, och besegrat det. Direwolfs stora som björnar men med finess och råstyrka kunde de nu vila ut och återhämta sig från faran.
Det var iaf vad som var planen, men en upprymd Irena menade på att skogen de befann sig i var för osäker för att vila. De försökte istället följa vägen som slingrade sig brokigt genom de vildvuxna buskagen.
De fann till slut en bro med något som fick Ratsack att agera larmklocka. Här måste de finnas fara tänkte han och uppmana sina kamrater att stanna till. De var en längre bro som gick parallellt med ett vattenfall från floden som går genom skogen.
Ratsack ser något monstruöst sitta på vardera sida om bron, bestar han är osäker på om de är levande eller statyer. Han försöker flertalet gånger kanske småsten på dessa medans resten står kvar till tonerna av det öronbedövande vattenfallet. I ren misskommunikation så tror Biorn att Ratsack vinkar till gruppen att komma så de traskar efter, smygandes. När de är väl är framme förklarar Irena att de bara är statyer, Gargoyls.
De fortsätter längs vägen och kommer till ett nytt y-kors utan vägvisare. Dieter går för att slå en drill och finns liggandes i diket resterna av en större vägtavla. Med hjälp av hela gruppen lyckas de till slut sätta pilarna i rätt riktning.
Dieter vänder dock Luna Lake så den pekar åt fel håll och är upp och ner, avsiktligt.
Y-korset, Castle Ravenloft, Valaki, Luna Lake, Baratok Lake och Krezk
De går såklart vänster som är vägen mot Valaki, som de börjar ana kan vara nära nu, även om Irena skjuter ner deras förhoppningar. De finner till slut en port likt den de reste igenom in till Barovia, som öppnas av sig själv när de närmar sig. Precis som de är påväg att gå igenom så hör de rasslet från en häst och vagn komma bakifrån. Dieter börjar springa och de andra hakar på för att ta sig igenom porten då de är utsatta som ankor. Ljudet seglar dock förbi och måste ha varit en vagn påväg till Castle Ravenloft, där djävulen själv sägs husera.
De hinner dock bara gå några meter innan en välklädd gestalt långsmal med frack, kravatt och vitt hår står inför dem. De blir tagna på sängen av hans arrogans och hur han vet saker om dem. Ratsack gissar att han är djävulen, Strahd och han erkänner att de är han själv som tagit dem till Barovia.
De försöker allt från violinspel, till tjuverier till överraskningsmoment men till slut står han inför en skräckslagen Irena och verkar bestämd på att ta henne med sig.
En kaosartad strid utbryter där rapier svingas, trollformler förbrukas och våldsamma nedslag av eldklot flamberar sällskapet. När dimman slutligen lägger sig efter vad som verkar vara en omöjlig kamp däckar tre ur gruppen och Dieter exploderar av elden som slår ner i hans kropp, trots de faktum att han är en tålig Tiefling.
De sista hörs är åter ljudet av en vagn vaggar fram längs vägen antingen påväg till Valaki eller åter till Barovia, med Irenas bror snyftades vid tyglarna....
***************
Dieter är säker på att han är död, han måste vara död... men på något vis är han åter levandes, just som han exploderar så verkar han lämna sin kropp och se världen för en sekund innan han åter känner sig utslagen i resterna av sin kropp.
Är jag... död? Var är... min mjöd?
ReplyDelete