Benkvarnen och fyra monoliter
Sällskapet traskar genom ett lite öppnare landskap och diskuterar vad som varit dilemmat med Morgantas pajer, då Ratsack har svårt förstå vad som är grejen, de är väl bara mat eller knappt det?
Påvägen passar även Dieter på att få lufta fiolen lite och dammar av den kommande storsäljaren Främlingen från fummelberg. De stannar sedan upp när de når staketet intill gården där den gamla Benkvarnen står. Ratsack är bestämd med att han måste få utforska först och smyga fram till den och att han kommer ge Biörn ett kodord innan de kusten är klar.
Ratsack smyger fram och kikar in vid dörren, den gamla kvinnan Morganta kommer fram men han gömmer sig, hon menar på att hon känner den salt-söta doften han lämnar efter sig. Ratsack visar sig dock inte utan försöker klättra upp till andra våningen av kvarnen. Han ser in på en annan äldre kvinna som sopar ett dammigt golv runt axeln av själva kvarnen.
...medans så har Dieter övergått till att försöka sälja in en ny melodi och en sång han kallar Vargdräparen, även om Ardbeg hävdar att vargkrossaren bör vara mer korrekt.
Ratsack försöker skicka ett meddelande till Biörn men kommer själv inte ihåg kodordet så han vänder sig till Ardbeg istället. Ardbeg börjar traska ner mot kvarnen men Biörn står på sig att han inte fått kodordet. Till slut kommer Ratsack på det och de kan andas ut och traska ner. De vill inte ha hela "kasta en sten när ni kan komma vid Bron"-debaclet.
Väl framme vid kvarnen så öppnas dörren och de möts av den gamla Morganta och Dieter ger instinktivt men kram. Henne famn är en välkommen värme i denna mörka plats. Efter några ordväxlingar så frågar Dieter om de kanske finns ett mål mat, husrum i utbyte mot något arbete. Morganta förklarar att de finns en sak de kan hjälpa till med.
Närmsta byn Danarth lider under deras Borgmästare Carl, som tydligen blivit en varulv och fått folket med sig. Morganta berättar att hon och hennes systrar driver denna kvarn och gör pajer som sprids runt Barovia för att sprida ett ljus i mörkret. Men sedan två veckor tillbaka så får de inte längre sälja pajer. Hon vill ha hjälp av den vassaste sorten, Carl måste dräpas för att åter få kontroll på byn, enligt henne.
Ardbeg frågor om de kanske kan få komma in och värma sig och fundera på saken. Biörn kan inte riktigt hålla sig och doften av pajdeg i ugn gör att han frågor om de finns möjlighet få en bit paj. Hon bryter en nygräddad paj som hon tar ut med bara händerna från ugnen. Nygräddad och stekhet börjar Biörn mumsa i sig utan självkontroll.
Morganta säger att hon kan erbjuda husrum och mat och även ett föremål för att hjälpa sällskapet hålla ordning på tid i denna arma plats. Hon går iväg upp för trapporna i byggnaden. Ratsack anländer in genom dörren och tycker de är konstigt att de sitter vid bordet utan stolar och äter paj. Han börjar genast söka igenom allt och alla runt i bagarstugan. Hans näsa känner klart doften av skumrask eller fiffel och båg. De övriga förstår inte riktigt vad som är grejen med Ratsacks förrakt mot den gamla damen.
Morganta kommer ner och har med sig ett tygstycke som innehåller ett armband, med en arcanisk stenplatta som visar en böjd båge med en sol som rör på sig. Ett s.k. Ur för att visa tiden eller iallafall vad som är natt och dag. När Morganta får syn på Ratsack så växlar bägge två väl valda förolämpningar i varandras riktning.
Dieter försöker ursäkta Ratsacks beteende och försöker få gehör från gruppen om de kan anta hennes uppdrag. Ardbeg visar upp en subtil skepsis och föreslår att de kanske kan gå ut och prata om saken.
Innan de går ut så frågar Biörn om han kan köpa några pajer till vägen. Han får åtta stycken placerade i en improviserad satchel. När de går ut så vill Morganta hålla kvar Ratsack och de andra blir ensamma på gården en stund.
De överväger för och nackdelar med uppdraget och kommer överens att de sunda vore att besöka Danarth som om de var genomresande påväg till närmsta vattenhål för att bilda sig en objektiv uppfattning. Stämmer Morgantas anklagelser så får de kanske agera och ta ut borgmäster Carl. Men de anses som plan B att ta till våld.
Morganta slänger ut Ratsack ur kvarnen och en kaskad av förolämpningar på ett främmande tungomål kommer efter. Ratsack ansluter till gruppen medans de fortsätter dividera om sin plan. Han är nyfiken på om armbandet är magiskt som Dieter fått och kastar en magisk gest för att se om så är fallet. De verkar utge drag av magi, men får också oväntat honom att lägga märke till något magiskt på baksidan av gården.
Benkvarnen armbandet och monoliterna
En bit ner bakom gården står en mossbeklädd plats där fyra monoliter står uppställda. Han undersöker platsen och finner att varje monolit visar en inskription som ska likna en större stad och varje bild representerar årstiderna. I mitten ligger en hög med någon sorts tänder. Medans han undersöker platsen försvinner Ardbeg in i en trans, en ritual vad de andra vet av sig. Han kommer över information när han pratar med en lokal korp. Han frågar upp om vildlivet i trakten och att de särskilt bör se upp med björn, men odöda och vargar som de redan sett är vanligt förekommande. Ardbeg bekräftar även att tänderna är människotänder.
Denna plats förbryllar sällskapet, men samtidigt gör hela Barovia det. De bestämmer sig för att resa vidare mot deras mål, Danarth.
Väl framme vid byn gömmer Biörn sina pajer och de traskar in som oskyldiga besökare. Danarth är dock lika öde, om inte än mer öde än Barovia stad. De försöker knacka dörr och fråga om husrum men avvisas eller möts av tystnad. De försöker besöka den största byggnaden till vänster som verkar vara en gammal herrgård med egen grusgång och staket. De märkliga med denna plats är att de växer röda rosor och grönskar mer än övriga gårdar. Dieter knackar på den stora dörren, men möts av tystnad och väljer därför att ropa på ett onaturligt sätt för att hoppas att någon i huset ska höra honom. Oväsendet får andra bybor att ropa ut.
"Ge er av, vi vill inte har en sort här"
De traskar igenom byn och går sedan omvägen vida skogen för att smyga in bakvägen till herrgården. Här är dörren på glänt så de kan smyga in ett förrådsutrymme. Ratsack och Ardbeg pratar om vem som bör utforska först. Ardbeg säger att han kan göra det men går helt sonika ut på gården och är sedan försvunnen.Ratsack med ett tålamod som sällan är långt, smyger själv in i huset efter några minuter. Dieter står kvar men redo att följa medans Biörn håller koll på utvägen. Både Ratsack och Ardbeg utforskar särskilt övervåningen på olika vis, den ena som en liten spindel och den andra i egen hög person.
De shockas av att mötas av en blodig krubba, en sovande naken man i fosterställning, troligen borgmäster Carl brevid sin sänghimmel samt två säckar med blodiga köttstycken. Vad som förväntas vara människor.
Ratsack ropar upp gruppen, och då har precis Ardbeg återvänt och står plötsligt naken mellan Biörn och Dieter. Han förklarar vad han sett och går och hämtar sina kläder ute i gräset.
Uppe finner de att Ratsack bundit eller lindat in Carl i sitt lakan som en kåldolme. Men han verkar inte vakna. Ardbeg delar ut en patenterad bakfickan-höger i buken Carl som rycker till och vaknar upp i en inandning. Han blir skräckslagen av situationen, och försöker ropa på hjälp.
Dieter försöker lugna honom och hålla för hans mun vid behov. Han frågar upp om varför de ligger döda kroppar i hans sovrum. Han hävdar att de är inget han känner till och de måste lämna hans gård. Han nämner vagt "henne". Men de får inte veta vem. Han står inte ut och gör nog oväsen för att byn ska vakna. Biörn håller utkik på balkongen och ser hur ett tiotal bybor rör sig mot huset.
De hamnar i en knivig situation med valet att stanna och konfrontera byn, kidnappa borgmäster eller fly.
Ratsack väljer att ytterligare scenario, han sätter sin värja rakt i hjärtat på Carl som segnar ihop, sedan flyr han ut igenom fönstret med övriga i sällskapet hack i häl. De springer genom skogen och beger sig tillbaka mot kvarnen med en uppretad by i ryggen
"De har dödat frälsaren"
Må gudarna förgöra dessa varulvar!
ReplyDelete